Vilken utveckling

Jag är så grymt stolt över min älskade tös!

I september förra året började den här tuffa tjejen i basgruppen på gymnastik. Efter jul blev hon uppflyttad en grupp och hon älskar sin gymnastik. Hon tränar tre gånger i veckan och det ska mycket till för att hon ska hoppa över en träning. När hon hade krossat sin stortånagel fick jag tvinga henne att stanna hemma en träning. Hon tycker tidvis att det är svårt men hon biter ihop och kämpar på. Hon har fantastiska ledare som peppar och pushar henne. Igår hade de avslutning och de hade en interntävling. Tuvas lag vann! Dessutom vann min duktiga tös ett pris för "Största framsteg i fristående". Hennes ledare har berättat för mig att Tuva ställer massor av frågor och alltid ber om hjälp när hon inte hänger med eller förstår. Jag är så stolt över henne för att hon har utvecklats så mycket det här året. Att hon vågar ta för sig. Även i fotbollen märks det att hon har utvecklats enormt. Hon har fått en helt annan kroppskontroll och hon känns mycket säkrare på plan. Glädjen var stor när hon förra matchen petade in två snygga mål!

Idag är hon förkyld och astman har kommit som ett brev på posten. Pratade med henne i morse och hon talade om att hon hade både inhalerat och tagit hostmedicin. När hon gör det frivilligt så vet jag att hon har det tufft. Hon hostade konstant stackarn men som vanligt så biter hon ihop och är plikttrogen. Jag sa till henne att jag tyckte hon skulle stanna hemma ifrån skolan men hon hävdade att hon inte är sjuk och att hon mår bra så hon gick iväg till skolan ändå och hon lovade att hon skulle gå hem om det blev för jobbigt. Min älskade unge, så stark och tuff både på gott och ont! Älskar dig så!