Att vara mänsklig

 

Älskade ungar!

 

Ibland blir det för mycket av allt och kroppen och huvudet säger ifrån. Just nu har det varit för mycket av det mesta ett tag och jag känner att jag måste sätta stopp. Jag måste få lite tid till att bara vara och andas. Jag måste lära mig att inte sätta så höga krav på mig själv och sluta slå på mig själv. Just nu är jag bara trött och stressad. Igår slog det över och tyvärr var det mina älskade barn som fick ta smällen när det brast. Jag blev arg för en skitsak och betedde mig allt annat än vuxet. Jag skäms och mår skit över detta.

Men som så många fina vänner skrev till mig på Facebook igår så är jag inte mer än mänsklig. Barnen måste få se att även jag också kan blir arg eller ledsen ibland. När jag hade lugnat mig bad jag så klart så hemskt mycket om ursäkt och mina fina barn köpte det så klart. De är ju fantastiska! För dem kommer jag alltid vara världens bästa mamma oavsett om jag är arg, glad eller ledsen.

Jag vet ju det!

 



Det går i vågor

Så mycket KÄRLEK!

 

Igår kväll hade jag en ledsen pojke hemma igen. Det går i vågor det där med avskeden. Det är snart tre år sen skilsmässan och vi alla tre sliter tidvis med saknaden och att inte få vara tillsammans hela tiden. Jag hatar att komma hem den fredagen de har åkt, dra av lakanen ifrån deras sängar och stänga dörren in till deras rum. Vaknar alltid på lördagen med ett stort sår i bröstet.

 

Jag vet att de har det hur bra som helst hos sin pappa, han är ju världens bästa. Men det är just avskeden som är jobbiga, framförallt för Elliot. Han säger att han hatar att behöva lämna någon utav oss varje vecka. Och jag förstår honom! Det är vidrigt, jag lider precis lika mycket som han gör. Att se honom så ledsen och förtvivlad sliter mitt hjärta itu.

 

Men jag vet ju att ingen av oss hade mått bra om vi hade fortsatt som en familj, men känslan av misslyckande och nederlag för att vi krossade vår familj kommer aldrig försvinna. Samtidigt är jag glad för att jag har gett mina barn en ny familj. De har ju fått världens bästa bonuspappa och det värmer alltid mitt hjärta att se och höra hur mycket de tycker om honom och tyr sig till honom.

 

Ja då var det pappavecka igen men som tur är har Tuva match i kväll och Elliot i morgon så då får jag krama mina älsklingar.

Bonustid med de allra bästa!

 



Snart hos mig igen

 

Vi hoppas tillbringa mycket tid i vattnet den närmaste tiden!

 

I morgon vid lunchtid när jag har slutat jobba åker jag och hämtar hem mina älsklingar. De var ju i Stockholm förra gången det var mammavecka så jag saknar dem lite extra mycket trots att vi lånade dem lite förra helgen. Men i morgon kommer de hem och då ska de vara hos oss i hela två veckor. Som jag längtar! Sen vet ju jag att vi knappt hinner komma innanför dörren innan någon av oss går i taket och blir sur men sånt är livet. Det ska väl alltid testas lite när man har varit ifrån varandra. Sen är det ju också så att när man har semester så tillbringar man mycket tid med varandra och då slits det alltid lite extra. Jag vet ju det! Men jag längtar ändå efter att få hem mina underbara ungar och att få vara ledig tillsammans med dem.

 

Ikväll är Roy i Göteborg och jobbar. När jag slutar jobba ska jag hämta Dexter, hem och fixa mat, dammsuga, bädda rent åt Tuva och Elliot, tvätta och vattna blommor. Sen ska jag inta ryggläge antingen i sängen eller soffan resten av kvällen. En dag kvar till semester!

 



Vi tre

 

Vi tre, så mycket KÄRLEK!

 

Som jag skrev innan så har mina fantastiska barn verkligen anpassat sig efter skilsmässan. De accepterar att flytta mellan mig och sin pappa varannan vecka, de accepterar nya bonussyskon och bonusföräldrar utan att tveka en sekund.

 

När vi flyttade in i vår lägenhet bestämde vi att Tuva och Elliot skulle dela rum med Dexter. De fick ett stort rum där de alla får plats. Men vissa faktorer har gjort att vi (jag) kände ganska fort att jag ville att Tuva och Elliot skulle få ett eget rum. Kanske är det mitt ständigt dåliga samvete. Mitt dåliga samvete över att mina barn hemma hos sin pappa har varsitt stort och fint rum, mitt dåliga samvete över att jag har två andra barn boendes hemma hos mig på heltid medans mina egna barn flänger emellan två hem. Min rädsla för att mina barn inte ska känna sig lika hemma hos oss som de andra två gör. Vi letar med ljus och lykta efter en större lägenhet med minst ett rum till så att Tuva och Elliot ska få ett eget rum. De två andra bor ju som sagt på heltid plus att det skiljer åtta år mellan dem så att de ska dela rum är inget alternativ. Men att hitta något större i Halmstad idag verkar tyvärr stört omöjligt. Vi har funderat fram och tillbaka på en lösning och till slut bestämde vi oss för en lösning som jag faktiskt tror är bra trots att det känns lite konstigt. Vi har fått omstrukturera en hel del där hemma för att få plats. Bland annat har en garderob införskaffats till hallen. I helgen skred vi till verket och flyttade runt massor av saker och även Tuva och Elliots våningssäng. De har nu fått ett eget litet krypin i vår klädkammare. De får bara plats med sängen och en hylla där de kan ha lite saker men jag tror att de båda tycker att de har fått det mysigt. De har fortfarande kvar mycket saker i det andra rummet där Dexter numera sover ensam. Nu fick vi också plats med deras gamla stora skrivbord i det rummet så nu kan alla tre barnen sitta och pyssla och rita tillsammans. Nu skämtar vi och skrattar åt att mina barn bor i garderoben.

 

Och på tal om mitt dåliga samvete. Ja jag har dåligt samvete för att mina barn är skilsmässobarn. Jag vet att de inte är de enda och jag vet också att jag och Glenn har valt detta tillsammans. Och som jag har sagt innan så ångrar jag inte på något sätt skilsmässan men jag är ledsen för att vi krossade vår familj. Men nu är det som sagt som det är och Tuva och Elliot är ju fantastiska och gillar läget trots allt. Men jag känner att det är viktigt att bara vi tre får lite tid ibland. Igår efter middagen gick vi tre ut tillsammans och spelade lite fotboll och sen gick vi och satte oss tillsammans en stund på en bänk. Vi skrattade, tramsade och pratade och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dessa två mirakel. Det är ju vi tre mot världen!

 

 

 

 

 

 

 





Bonusfamiljen

 

På SVT går det just nu en serie som heter Bonusfamiljen. Det är en dramaserie som visar en bonusfamiljs olika prövningar och komplikationer.

 

Och det ska gudarna veta att det är inte lätt. Min moster sa till mig en gång för många, många år sen: "träffa aldrig en man som har barn sen ett tidigare förhållande". Idag förstår jag vad hon menar. Jag ångrar ingenting men fy fan på ren svenska vad svårt det är ibland.

 

Dina och mina barn, orättvisor, två barn på heltid, två varannan vecka. Alla ska känna sig lika välkomna, hemma och älskade. Ex som antingen är helt fantastiska och ställer upp eller ex som inte alls finns där förutom när det ska hotas och snackas skit. En replik i ovan nämnda serie fastnade hos mig: Man ska gifta sig med någon som kan bli ett jättebra ex. Jag är så tacksam för att Glenn och jag fortfarande är så bra vänner och att vi båda två vill barnens bästa.

Avundsjuka, rädslor men också så mycket kärlek och skratt. Svidande saknad när barnen inte är hemma, tårar som faller. Viljan att finnas där för sina bonusbarn men utan att ta någon annans plats. Konflikter, att våga sätta gränser för någon annans barn. Olika sätt att uppfostra och hantera det kaos som ibland uppstår. Att våga säga till när man tycker något är fel och att faktiskt också våga lyssna och ta till sig när någon gör det tillbaka. Högtider där man inte är tillsammans. Minnen som man vill men kanske inte vågar berätta om. Känslan av att inte räcka till för alla. Svartsjuka som förstör och komplicerar.  Planering när det gäller de två som bor varannan vecka, att alla ska få vara lika delaktiga i deras liv. Känslan av att missa något viktigt som händer, att inte finnas där.

 

Jag ångrar ingenting, jag har själv valt att ha det så här men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att det skulle vara så svårt. Att det skulle vara så svårt att vara utan mina älskade barn varannan vecka och att det skulle vara så svårt att bilda en ny familj.

 

Serien Bonusfamiljen har fångat allt detta på ett fantastiskt sätt. Jag vet att det är många som har det som vi och om man bara har viljan och kärleken så går det. Jag är stolt över mina fantastiska barn som utan att blinka har tagit detta så bra. De flyttar mellan mig och sin pappa varannan vecka och jag ser hur jobbigt de precis som jag tycker det är med dessa avsked varje vecka men de gör det utan att gnälla. De har accepterat både nya vuxna och bonussyskon i sina liv rakt av. Jag älskar dem mer än ord kan beskriva och samtidigt som jag alltid skulle vilja ha dem hos mig hela tiden så är jag glad och tacksam för att de har sin pappa. Och jag är lika glad och tacksam för att de har sin bonuspappa som jag vet att de älskar och respekterar.

 



Världens bästa

Tuva och Elliot myser med världens finaste kusin Elis

 

Jag har världens bästa mamma. Vår relation har genom åren inte varit den bästa men det är väl så en mor och dotterrelation oftast brukar vara antar jag. Idag är världens bästa mamma världens bästa mormor till mina barn. Jag är så oerhört tacksam för att Tuva och Elliot har en mormor och morfar som lägger ner hela sin själ i dem. Sista åren har de spenderat många lov tillsammans. Jag vet av egen erfarenhet att det är minnen som de kommer bära med sig i sina hjärtan resten utav livet. Jag är så glad för all kärlek och omtanke de får. Jag vet att både Tuva och Elliot är trygga och mår bra tillsammans med världens bästa mormor och morfar. Är också glad och tacksam för att de samtidigt får spendera tid med sina kusiner. Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka världens bästa föräldrar för att ni är världens bästa mormor och morfar till mina barn!

 



Vi kommer älska Dig då

 

Du kommer resa dig och gå. Du kommer lära dig mitt namn.

Det kommer tidvis att bli svårt. Det blir kallt, och åskan kommer gå.
Men jag ska gnugga dig varm, jag ska viska ditt namn, du ska somna i min famn,
Vi kommer att älska dig då

Och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej.
Du kommer smälla i dörrar, och skrika: jag hatar dig
Det blir många hårda ord. När du sätter oss på prov, för att se om vi står kvar
Vi kommer att älska dig då.

Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu.
Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu?
För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha.
Du kommer vända dig bort, du kommer be oss att gå
Och vi, vi kommer att älska dig då.

Du växer och blir stor. Och en dag är du längre än jag.
Hittar nån annanstans att bo. Det är tyst, ditt rum står tomt.
Vi ställer in nåt gamalt skräp,
och blir sittande en stund, och tänker tillbaks
Vi kommer att älska dig då.

Men det kommer alltid finnas dom, som vill sätta dig plats
Och dom, som vill tala om, att du är ingenting värd
Men då minns du vad vi sagt, och du vet att dem har fel
Du kommer inte höra på, du kommer vända dig och gå

Och vi ska följa dina spår. Vi vill veta vad du gör, och hur det går.
Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får
Och vi är stolta, kan du tro. Stolta som få. När vi ser dig med dem små
Vi kommer älska dig då

Och så en mörk och kulen höst. När din far är gammal och mor är trött.
Då tar du dig tid, kommer över nån söndag med en flaska vin,
Du gör vinter i vår trädgård, mens vi sitter och ser på.
Och sen äter vi en bit
Vi kommer älska dig då

Jag lägger handen mot din kind, mina läppar mot din panna.
Viskar några ord, som du inte kan förstå.
Men som ska skydda dig ändå

 

Låten Besvärjelse av Oscar Danielson

 

Den förklarar så väl hur det är att vara förälder. Med barnen föds en oändlig, obeskrivbar kärlek. Men det föds också ett ständigt dåligt samvete och en stor oro. Känslan av att inte räcka till, rädslan för att såra eller göra fel. För mig är Tuva och Elliot mitt allt och om jag ser att någon utav dem inte mår bra så gör det så ont i mig. Jag har två helt fantastiska barn och jag gör mitt bästa för att överrösa dem med kärlek och trygghet. Tyvärr finns det vissa saker i livet man inte kan skydda dem ifrån. Elliot sliter fortfarande tidvis med vår skilsmässa och i den bästa av världar hade han så klart sluppit det, sluppit att längta och tycka det är jobbigt med avsked. Men jag hoppas att han vet att han har två föräldrar som älskar honom över allt annat och som alltid finns här för honom.

 

 

Vi tre mot världen

 

Älskar den här bilden på oss tre, det är vi tre mot världen

 

Vi tre, vi har något speciellt! Ni är luften jag andas! 

 

Ja då var den här igen då, dagen då min vecka går över i pappavecka. Var inne och pussade på mina två sovande älsklingar i morse innan jag åkte till jobbet. Det gör alltid lika ont att veta att vi inte kommer ses på en vecka. Det är så ofattbart tomt att komma hem efter jobbet och titta in i deras tomma sängar. Och det gör så ont när Tuva gråter på kvällen innan när vi säger god natt. Men det är bara att bita ihop. Det är ju så här det är nu.

 

Nu har vi en helt oplanerad helg framför oss och det ska bli riktigt skönt att bara vara. Hade så gärna åkt iväg över en natt med min älskling, vi hade behövt det något otroligt mycket just nu men tyvärr har vi inte råd med några såna utsvävningar. Vi får mysa hemma istället.

 



Trött ända in i själen

 

Världens finaste, tokigaste unge!

 

Ni vet den där känslan när man vet att man ska vara ifrån den man älskar i alldeles för många dagar. Den känslan som gör att man inte vill släppa varandra, den som gör att man somnar alldeles för sent för att man ligger och pratar ända in i det sista. Roy har åkt iväg idag igen och igår hade vi båda den känslan av ångest och saknad redan innan vi lämnade varandra och det gjorde att vi sov alldeles för lite i natt.

 

Det har varit en helg med på tok för mycket känslor. Det är tyvärr inget jag kan gå in på närmare men det har varit en tuff helg. Jag hoppas att vi ska ta oss igenom detta tillsammans och att vi ska komma ut på andra sidan starkare än någonsin. Det är så mycket som ska falla på plats och vi har mycket att kämpa för och jag hoppas att vi tar oss igenom detta trots alla hinder på vägen.

 

Ja jag är trött ända in i själen, det har varit på tok för mycket känslostormar i det sista. Nu laddar jag för ännu en vecka utan Roy och jag biter ihop. Som tur är så är det bara Tuva som har träning den här veckan så vi ska nog få vardagen att gå ihop utan allt för mycket stress.

 



Det är inte lätt

 

Du och jag för alltid älskling!

 

Det är inte lätt när två helt olika världar möts. Två personer som har levt så olika liv. Det är inte lätt att förstå varandra, förstå hur den andra tänker och känner. Det finns inga rätt eller fel men det gäller att försöka hitta det som är rätt för oss två. Två trasiga familjer som ska bli en, mina barn och dina barn. Orättvisor, avundsjuka, rädslan för att göra någon ledsen eller ännu värre att någon ska känna sig förbisedd eller utanför.

Svartsjuka, osäkerhet och jobbiga tankar. Att dela med sig utan att den andra ska missförstå och ta det som kritik. Att förstå att vi har levt olika liv utan att någon utav oss ser ned på den andra för det. Hinder vi möter i vardagen, stora hinder, kanske större än för många andra. Förstå att vi är två helt olika individer som tacklar allt olika. Försöka mötas i detta och stötta varandra istället för att stöta bort varandra. Nej det är inte lätt.

 

Men Du och jag vi har något speciellt. Vi har en speciell glöd, en gnista som ingen annan har. Vi har två starka viljor och det stormar och yr ofta om oss. Många heta stunder som slutar i tårar för att vi inte förstår varandra. Men den där gnistan och glöden får oss alltid att till slut bli sams igen. Vi har ju en kärlek som inte går att beskriva. Vi älskar ju varandra så att det gör ont.

 



Nya tag

 

Nu råder det inget tvivel om vilken låda som tillhör vem

 

Ja då har ännu en helg försvunnit utan att vi hann blinka. I fredags kom mina älskade barn hem och jag hade ett långt prat med min fina son. Han säger att han bara tycker det är jobbigt varje gång han ska lämna någon utav oss. Nu vet han att både hans pappa och jag bara vill att han ska må bra och att han mer än gärna får vara mer hos pappa eller tvärtom om han känner för det. Vi får helt enkelt bara vara lyhörda och finnas där för honom.

 

Helgen har innehållit massor av kärlek, pussar, kramar, Lasertag-kalas för Elliot, simskola för Dexter, poolspel i fotboll för Elliot, god mat och myskväll med finaste vännen. Nu tar vi nya tag med en ny vecka. Elliots fotbollsträning är inställd idag på grund av att killarna behöver vila idag efter att ha spelat matcher igår. Annars är det träning tisdag till torsdag som gäller. Men allt är så mycket lättare när Roy är på hemmaplan och jobbar så att vi kan hjälpas åt med hämtningar, lämningar, skjuts till träningar, matlagning, läxläsning och tvätt.

 

Jag är trött och jag kämpar på med ångesten som inte riktigt vill ge med sig. Men i natt har jag för första gången på flera veckor sovit hårt och inte vaknat upp allt för många gånger. Jag hoppas att det börjar vända nu.

 

 

 

 

 



Fredag och hjärtat jublar

 

Har länge gått och sneglat på ett brickbord i betong men varit för snål för att köpa det.

Men ibland får man använda hjärnan, jag hade ju både ett brickbord och ett betongfat hemma så när jag kombinerade dessa fick jag ju vad jag ville ha!

 

 

Fredag och idag kommer min älskade man hem. Det blev inte alls så som vi hade tänkt oss med hans jobb. Det har blivit bra mycket mer resor än vad vi trodde. Det är tunga veckor för mig när han är iväg och jag får ta allt på hemmaplan. Nu har han varit iväg i fyra veckor i rad (kommer som tur var är hem över helgerna) och han ska vara iväg även nästa vecka. Just nu känns det som att jag går på knäna, jag känner mig så ensam och längtar sjukt mycket efter honom när han är iväg. Jag får bita ihop även nästa vecka och hoppas att jag får ha honom hemma ett tag sen.

 

Idag kommer även mina fina föräldrar ner. Ska bli underbart att få krama om dem igen, att bo långt ifrån sin familj är så tråkigt. Några som blev så glada att de skrek av lycka när de fick höra att bästa mormor och morfar kommer är så klart Tuva och Elliot. De kommer hem i morgon efter att ha varit två långa veckor hos Glenn.

 

Nästa vecka kör vardagen igång på riktigt för oss alla. Då är alla igång med skola och jobb igen. Tuva och Elliots träningar har också börjat igen så det blir full fart. Men först ska jag njuta av en helg med hela min familj runt mig. Hjärtat jublar.

 



 

 

Världens finaste kille

 

Min älskade, fina Elliot

 

Fina, fina Elliot som hade gjort ett kort till Tuva på alla hjärtans dag: "Grattis på alla hjärtans dag Tuva. Jag älskar dig mer än något annat på jorden, du är mitt liv". Alltså det som dessa två delar tror jag inte någon annan kan förstå. Även fast de ibland bråkar så att det yr om det så vet jag att de älskar varandra så innerligt.

 

Fina, älskade Elliot som gick omkring och suckade där hemma igår.

Jag: Vad är det älskling?

Elliot: Jag hatar torsdagar

Jag: Det gör jag också, i alla fall varannan torsdag

Elliot: Jag hatar alla torsdagar, det är alltid jag som måste lämna någon

 

Älskade ungar! Om Ni bara visste hur ont det gör i mig för att det har blivit så här. Jag önskar ju att Ni skulle slippa flänga varannan vecka, jag önskar att Ni alltid fick ha oss båda samtidigt. Men nu funkade det inte mellan pappa och mig, vi gjorde inte varandra lyckliga. Men Ni ska veta att det är den största sorgen i mitt liv. Jag önskar så klart att jag alltid fick ha Er hos mig, att jag skulle kunna gå in varje kväll och pussa på Er när Ni sover. Jag vill inte missa något i Era liv. Jag känner mig så tom och ledsen när Ni inte är hos mig. Men nu är det som det är så vi får försöka göra det bästa av situationen. Men Ni ska båda veta att jag älskar Er så att det gör ont!

 

 



 

 

Klättring, influensa och vardagen

 

I helgen var Tuva och Elliot och klättrade med Glenn

 

Pratade i telefonen med två sprudlande glada barn i lördags. De hade varit och klättrat med Glenn. Tuva var helt salig, hon tyckte att det var så roligt och hon skulle gärna vilja börja med klättring. Elliot tyckte också att det var ganska roligt men han är ju lite mer försiktig än syrran så han tyckte det var lite obehagligt med höjderna.

 

Annars har jag avverkat influensan, fy vad dålig jag var! Hög feber, hosta och ont i kroppen. Det är några veckor sen och jag tycker fortfarande att jag känner mig trött och nu har jag dessutom fått ont i halsen och börjat hosta igen. Barnen har varit hostiga och Dexter har haft feber någon dag men annars har de klarat sig. Roy fick också en släng av influensan men som tur var hade han det inte lika tufft som mig.

 

Ja annars rullar vardagen på. Roy är iväg en del och jobbar på annan ort vilket gör att det blir en hel del för mig att rodda med i vardagen. Men det funkar. Barnen fick varsin cykel förra helgen och de har använt dem flitigt redan. Vi var även en tur till Ullared förra helgen. Barnen fick varsin vårjacka och så fyllde vi på med strumpor till alla barnen. Jag förstår inte hur det kommer sig att de går till fritids med två strumpor och ofta när man hämtar dem så är de borta. Konstigt det där.

Annars är det bra. Saknar ju som vanligt barnen när de inte är hos oss men det är ju som det är.

Roy och jag börjar kanske egentligen först nu lära känna varandra ordentligt. Det är ju nu vi lever i vardagen tillsammans. Ibland förstår vi inte alls varandra och då brusar vi båda upp och blir osams men vi blir lika fort sams igen. Jag älskar den mannen mer än ord kan beskriva. Det är otroligt vad mitt liv har ändrat sig på bara ett år. För ett år sen mådde jag så dåligt och var på väg rakt in i väggen. Jag kände mig ensam och hade inget hopp alls inför framtiden. Idag lever jag med världens finaste man och känner mig mer älskad än vad jag har gjort någon gång i mitt liv.

 



När två helt olika världar möts

 

En kvinna och en man möts, tycke uppstår men det finns mycket gamla mönster och känslor kvar som först måste göras upp med.

Efter några månaders trasslig start inser de båda att de är som gjorda för varandra. Kärleken har inga gränser men när två helt olika världar möts är det inte alltid lätt att förstå. Det gäller att våga lita på kärleken, våga lita på att den man älskar inte försvinner för att sanningen kommer fram. Alla har vi ett förflutet med allt vad det innebär. Det är inte lätt att börja öppna sig när man aldrig har pratat om sina känslor innan. Att inte öppna upp sig innebär att man stöter bort och det är det ingen som vill. Det är inte lätt att leva i tvåsamhet men har man hittat den rätta så löser man alla hinder på vägen.

 

 

Acceptera det jag inte kan förändra

Jag har sagt det innan och jag säger det igen: skilsmässan är det bästa som jag har gjort i mitt liv. Missförstå mig rätt. Men varken Glenn eller jag var lyckliga och att vi tog tag i det när vi gjorde det har ju idag gjort vår skilsmässa till en lycklig sådan om man nu kan säga så. Trots månader av tårar och smärta så är jag idag så mycket starkare och jag är genuint lycklig. Det enda som känns så fel är ju så klart att jag inte får ha mina barn hos mig hela tiden. Jag hatar varannan fredag när jag vet att jag ska vara ifrån dem en hel vecka. Jag vet att de har det bra hos pappa men det gör ändå så ont i mig. Men jag vet också att jag bara kan acceptera att det är så här nu, det gör ju inte saknaden mindre men det är ingen idé att gräva ner sig. Jag måste försöka njuta desto mer den tiden de är hos oss.

 

Idag är det den fredagen när de kommer hem igen och idag sprudlar jag av glädje, jag längtar så tills jag kommer till fritids om bara några timmar och får krama dem igen. I helgen ska vi klä granen och Tuva och Elliot har önskat sig en vit gran så den är inköpt. Vi ska redan ikväll griljera en julskinka som vi ska mumsa på i helgen och om jag känner min tös rätt så kommer hon äta skinka tills det sprutar ur öronen på henne. Vi ska ta en tur till biblioteket och lämna tillbaka lite böcker och vi ska förhoppningsvis få in vår bänkskiva som vi har beställt och som ska bli vårt nya matbord.

 

Barnen går på ledighet idag och de är lediga i tre hela veckor. Roy och jag kommer jobba om varandra lite och vi kommer också vara lediga lite tillsammans. Julafton ska firas hemma hos oss tillsammans med Roys fina familj. Vi blir fjorton stycken och det ska bli så mysigt. Nyår tänker vi fira i Stockholm tillsammans med mina föräldrar.

 

Nu ser jag fram emot lite ledighet med massor av tid med de jag älskar mest av allt!

 



Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor

 

Jag är världens lyckligaste kvinna

 

Min födelsedag igår. Barnen kom och överraskade mig med fina presenter, fick fina blomsterbud av både mamma, pappa och min fina man och han hade även köpt min favoritparfym. Massor av grattis på facebook och sms och detta eskalerade när vi släppte den stora nyheten att vi även förlovade oss igår. TACK för alla gratulationer.

 

Den här mannen gör mig till världens lyckligaste kvinna. Att få höra att han längtar efter att få komma hem, att han vill ha mig i sitt liv för att han tycker jag är äkta, för att han älskar mig. När vi träffades förstod jag ganska fort att förlovning och äktenskap inte är något för honom men han säger att det är först nu tillsammans med mig som han förstår vad kärlek är. Han har aldrig innan blivit älskad så som jag älskar honom. Vi har båda våra brister men vi kompletterar varandra så bra. Jag har aldrig känt mig mer trygg och lugn än jag gör nu.

 

Roy! Jag älskar Dig mer än ord kan beskriva, jag är så tacksam för att jag har Dig i mitt liv. Nu är det på riktigt!

 

 

 

 

 



Tacksam

 

Tack för alla meddelanden, kommentarer och sms. Det visar sig att det är fler som har varit med om samma sak. Ja jag blev livrädd. Jag hann tänka det värsta. Men nu har något hänt, det har blivit vackrare mer att njuta av och gott om tacksamhet. Det har satt perspektiv på livet.

 

Idag blir det pappavecka igen och självklart kommer jag sakna mina älskade barn precis lika mycket som innan men jag känner en sån oerhörd tacksamhet för att jag har dem i mitt liv. Jag är så tacksam för att jag får se dem växa upp. Jag ser fram emot att se dem ta studenten, kanske gifta sig och skaffa barn! Tänk om jag hade missat allt det?

 

Jag är så tacksam för att jag har hittat mannen i mitt liv och att jag får leva med honom och hans barn. Vi har sagt att vi ska bli gamla ihop och det ska vi banne mig bli också. Det finns ingen som får mig att känna som han, han gör mig hel. Han är i mina ögon den vackraste och snällaste mannen på jorden. Nu är det vår tur att vara lyckliga. Att få ge varandra kärlek, skämma bort varandra. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag är så tacksam för att han älskar mig lika mycket tillbaka.

 

Det viktigaste är att vi har varandra

 

En del av vårt sovrum

 

Vi trivs så fantastiskt bra i vårt nya hem. Varje gång vi kommer hem och kliver in i hallen så känner både Roy och jag att vi är hemma, att det är vårt hem. Vi kan sitta i soffan på kvällen och titta ut över lägenheten och bara tänka att vi har det så fint. Och ja vi har det fint, vi har en lägenhet med en fantastisk rymd och ett härligt ljus i. Barnen verkar också trivas, Cassandra ser vi nästan aldrig längre för hon är i stort sett inlåst på sitt rum hela tiden när hon är hemma och det hoppas jag betyder att hon är nöjd och att hon trivs.

 

Men det viktiga är inte att vi har det fint utan att vi trivs och att vi är lyckliga tillsammans och det är vi. Vårt hem är fyllt av så mycket kärlek precis som det ska vara. Jag om någon kan ju skriva under på att ett fint hem inte behöver betyda att man är lycklig. Det kan ju faktiskt bara vara en yta, en yta som döljer massor av smärta och ensamhet.

 

Idag ganska precis ett år efter skilsmässan är jag lyckligare än någonsin. Jag är genuint lycklig.

Jag har en man som älskar mig villkorslöst för den jag är. Vi delar på allt ansvar och vi delar alla våra tankar med varandra. Vi pratar, pratar och pratar. Jag som inte är van att prata om mina känslor har det tufft men han låter mig inte komma undan, jag vet att jag måste lära mig att prata och det håller jag på att göra. Jag är så rädd för konflikter och för att såra eller göra någon arg och därför har jag hittills i mitt liv låtit bli att prata om mina känslor men nu är det slut med det. Vi skrattar ofta och hjärtligt, vi tar på varandra, vi talar ofta om för varandra hur mycket vi älskar varandra och vi älskar passionerat. Det är viktigare än alla materiella ting i världen.

 

 



Ett år och så mycket som har hänt

 

Det sista året har jag växt otroligt mycket som människa

 

Idag är det ett år sen Glenn och jag släppte bomben om vår skilsmässa. Jag förstår att det kom som en chock för många eftersom vi utåt sett såg ut att vara det perfekta paret. Men allt var ju bara en yta.

Vi var inte lyckliga tillsammans. Vi utvecklades tillsammans men vid sidan om varandra och inte med varandra. Vi levde som ett par utåt men på insidan kände vi oss båda så ensamma.

Vi kämpade så länge för att bli en familj men eftersom vi inte kunde prata med varandra så tappade vi bort varandra i kampen.

 

De flesta av våra vänner stöttade oss i vårt beslut men vissa ifrågasatte och vissa tog till och med avstånd. Vissa har försvunnit under resans gång och jag förstår att det är svårt att veta hur man ska bete sig nu när vi båda har träffat varsin ny partner. Och att jag har träffat en ny partner som har levt ett tidigare liv utanför samhällets normer har fått några fler att försvinna. Det är sorgligt att det blir så men jag antar att det är livets gång.

 

Det var inget beslut vi tog över en natt, det hade legat länge och grott. När vi väl vågade ta beslutet, när vi väl vågade sätta ord på våra känslor var det en lättnad för oss båda. Sen har vi bearbetat skilsmässan på helt olika sätt. För mig var det några helt otroligt tuffa månader som följde. Det var massor av smärta, tårar, sorg, ilska och ångest. Jag kämpade på men jag tog mig igenom det med en vilja av stål och jag tog mig ut på andra sidan så mycket starkare. Glenn och jag har i stort sett hela tiden varit vänner. Om det finns något som man kan kalla för en lycklig skilsmässa så är det nog så vi kan kalla vår. Vi pratar i stort sett varje dag med varandra. Vi har ju två stycken mirakel som för alltid kommer länka oss samman. Ingen tjänar ju på att vi blir ovänner. Glenn kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, han kommer ju alltid vara pappa till mina barn.

 

Roy och jag träffades ganska tidigt efter skilsmässan. Men vi hade en ganska så trasslig start. Det tog ett tag innan vi förstod att vi var ämnade för varandra. Men han har funnits med och stöttat mig och det är nog därför han känner mig så bra. Vi träffades när jag var så långt ner jag bara kunde komma. Det är därför han idag kan läsa mig som en öppen bok.

 

Och ja Roy har tidigare levt ett liv på glid. Det är ingen hemlighet och jag vet att folk pratar om oss. Jag vet att det snackas skit bakom vår rygg på grund av detta. När jag lärde känna honom hade han lagt detta liv bakom sig. Jag har lärt känna en man med det största hjärtat, en man som har så mycket kärlek att ge till dem som han har runtomkring sig. Jag dömer inte honom för något han har gjort innan vi träffades. Han gör mig idag till den lyckligaste kvinnan på jorden, han älskar mig mer än jag tror att jag förtjänar. Vi ger varandra så mycket kärlek och vi båda två mår idag bättre än någonsin. Att leva tillsammans med någon man kan skratta med, någon som flera gånger om dagen säger hur mycket han älskar mig och någon som ger mig så mycket trygghet får mig att känna mig hel.

 

Ja trots att det sista året har varit det tuffaste i mitt liv så har det varit det bästa. Det finns ju inget ont som inte har något gott med sig. Jag har tagit mig ur ett destruktivt förhållande och idag lever jag istället i ett lyckligt förhållande med massor av kärlek. Jag har verkligen växt som människa det här året, jag vet att jag fortfarande har mycket att jobba på men tillsammans med världens bästa man ska jag nog ta mig igenom det också.