Livet rullar på

Bara för att det ekar tomt här inne så betyder det inte att det inte händer något i våra liv. Vi har haft några riktigt sköna dagar med värme och sol och vi har inrett vårt soldäck. Det blev en sida med matplats och en loungedel. Vi är nöjda och hoppas att vi ska kunna spendera många härliga timmar där ute. Fantastiska grannar har vi fått också och det känns som att det kommer bli en härlig sommar. Vi fick en jättefin grill av mina föräldrar i inflyttningspresent och den har vi så klart redan invigt, det känns som att den kommer användas flitigt i sommar.

Elliot har testat linser och kommer förhoppningsvis efter nästa övning hos optikern få med sig linser hem som han kan använda i alla fall de dagarna han tränar eller har match. Detta har resulterat i en  mycket glad och nöjd kille som aldrig har trivts i sina glasögon.

Förra veckan drog fotbollssäsongen igång igen och vi har sån tur att vi har fotbollsträningar fem dagar i veckan och så har Tuva lite gymnastik upptill det också. Lördagar är det enda dagen då det inte är någon träning men då lär det med allra största sannolikhet vara fotbollsmatcher. Så vi har inga fritidsproblem i alla fall.

Både Tuva och Elliot har haft otur och skadat sig. Elliot stukade sin stortå rejält under sportlovet och Tuva har tappat en planka på ena sin stortå vilket kommer resultera i en tappad nagel.

Annars då? Jo huvudet upp och fötterna ner. Livet rusar på i en väldig fart och vi kämpar på med att få det att gå ihop. I helgen var jag ensam hemma och det var välbehövligt. Jag behövde verkligen tid för mig själv, att bara få vara och andas. Men nu är det onsdag igen och snart är det dags för en ny helg och denna gång är det en långhelg. Tuva och Elliot kommer hem och vi hoppas på fint väder så att vi kan grilla och mysa ute.

De här två

 

De här två - mitt ALLT!

 

Igår var vi på utvecklingssamtal i skolan och ja vad ska man säga? Jag är så otroligt stolt över dessa två. Fick bara höra lovord så som att de är drivna, ambitiösa, vetgiriga, skötsamma och bra kompisar. Båda två har mer än godtagbara kunskaper i alla ämnen utom i slöjd och musik där de har godtagbara. Det enda de kunde invända på var att de båda ibland sätter lite för höga krav på sig själva.

Att de måste förstå att de kan och är duktiga och att de inte ska sätta så stor press på sig.

Då var mammaveckan över igen och som vanligt känns det tomt. Men ikväll ska jag på bio och se sista Mr Grey med världens finaste Malin. Sen ska vi gå på Pinchos och äta och sen går vi nog någonstans och tar en cider eller två. Kvalitetstid när den är som bäst.

 

Jag önskar Dig en trevlig helg!

 

 

Tack till våra fina vänner!

 

En kvällsbild ifrån plåthyllan i vårt kök

 

Ett stort tack till Anders och Rasmus med vänner för bärhjälp och även ett stort tack till finaste Malin för hjälp med att städa ur den gamla lägenheten. Utan Er hade vi inte kommit så långt som vi har gjort idag.

Vi är på plats och det mesta är faktiskt redan klart trots att det bara är en vecka sen idag som vi fick nycklarna till vårt nya hem.

Både jag och Roy är trötta och slitna och har ont lite överallt men det är det värt. Vi trivs alla sex superbra i vårt nya lilla radhus.

Jag trodde att det skulle kännas vedmodigt att lämna lägenheten men jag kände mig helt klar med den när jag lämnade över nycklarna. Vi har som sagt samma yta nu men på två våningar och med ytterligare ett rum. Jag trodde att det skulle kännas trångt och mycket mindre men det känns faktiskt bara mer ombonat. Nu är det bara lite småfix kvar. Bland annat ska vi en tur till Ikea och köpa lite lampor, mattor, rullgardiner, två barstolar och en skrivbordsskiva. Sen ska det upp en vägg och en dörr in till Tuva och Elliots rum som idag är tänkt som ett allrum och därför är det öppet in dit.

Ja det har gått smidigt tack vare fina vänner och tack vare att Roy och jag är ett sånt bra team. Och kanske också på grund av att jag inte hade klarat av att leva i ett kaos så länge till. Men nu känner jag mig lugn. All stress som jag kände för några veckor sen har lagt sig. Efter mitt förra inlägg fick jag en del "utskällningar" av fina och omtänksamma vänner och jag förstår Er. Jag kände själv att det var för mycket och jag vet att jag måste lugna ner mig. Men nu är vi som sagt på plats och jag mår bra!

 



Det här med att flytta

Älskar Er så!

 

Ja det är ju roligt att flytta. Eller det kommer nog kännas bra när vi väl är på plats. Just nu är det bara kaos tycker jag. Det ekar som sagt tomt hemma och det är kartonger och saker lite överallt. Planering, planering så att flytten ska flyta på så smidigt som möjligt.

 

Sen är det allt annat runtomkring, det vanliga livet. Tvätt, mat, handling, hämtning och lämning på skola, födelsedagspresenter och julklappar som ska inhandlas, bonusbarn som fyller år och som gärna vill ha kalas för familjen innan flytten. Två barn som fyllde år i juli som länge har frågat efter att få ha kalas för sina kompisar, en gråtande Elliot som i helgen bröt ihop och talade om att han inte ser ordentligt, träningar, vinterskor som ska inhandlas innan vintern kanske slår till. Ibland känns det som att jag är ensam om att dra runt företaget som är vår familj. Kanske får skylla mig själv som curlar de runtomkring mig. Nu har jag styrt upp kalas för bonusbarnet, tjatat på Roy om att bjuda in familjen, planerat och skrivit handlalista inför kalaset. Jag har styrt upp ett kalas för Tuva och Elliot och fixat med inbjudningar. Jag har mailat med skolsköterskan som snabbt gjorde en synkontroll på Elliot och kunde konstatera att han visst behöver glasögon, jag har mailat med hans lärare så att han får sitta nära tavlan tills han har fått glasögon och jag har bokat tid hos optiker på fredag. Jag har planerat nästa veckas mat och skrivit en lista på allt som ska handlas i morgon kväll. Vi gör alltid matschema för en vecka framåt och handlar till det, allt för att det ska gå som smidigt som möjligt med träningar och allra helst de veckor Roy är iväg. Vinterskor var det också ja, vi får försöka hinna med det i helgen mellan kalas och träningar. Och ja det är ju farsdag på söndag också! Trots att jag bara har en pappa har jag fixat presenter till tre för självklart ska mina barns pappa och min kära sambo också firas på söndag.

 

Kanske är det stress eller så har jag någon låsning i ryggen. Men de sista dagarna har jag känt domningar i armarna och händerna och jag blir alldeles kall. När allt det här med flytten är över ska det bli så skönt att få åka hem till familjen i Stockholm och fira jul.

Åh vad jag behöver det just nu känner jag! Men det är som sagt roligt att flytta och om lite drygt en månad sitter jag förhoppningsvis och njuter i vår nya fina soffa i vårt nya fina hem!

 

 

 



Det ekar tomt

 

Det ekar lika tomt här i bloggen som det gör där hemma!

 

Ja nu är det en månad kvar till flytten och vi har koll på läget. El, bredband och tv är uppsagt. Nytt elabonnemang är tecknat, adressändring är beställt, påskrivet och betalt. Vi har sålt en garderob i hallen och även vår soffa. Ny soffa är beställd och den kommer lagom till flytten. Det är mycket som är nerpackat redan, bara det som vi använder är kvar. Det betyder att det börjar eka tomt där hemma. Det är inte direkt någon mysig bostad vi har just nu men så får det vara ett tag. Eftersom Roy är iväg och jobbar vissa veckor så är det skönt att vara ute i tid så att vi inte står med andan i halsen sista dagarna.

 



Annars då? Jo huvudet upp och fötterna ner. Har varit lite för mycket för den här donnan ett tag nu och ja jag har varit på gränsen. Men skam den som ger sig. Det är nog bara att inse att livet inte är någon dans på rosor, eller det kanske det är. En dans på rosor med massor av taggar. Men har man kärleken och viljan så tar man sig igenom det. Det är bara att kämpa på!

Born together - Friends forever

 

Ni två kommer alltid ha varandra!

 

Kunde bara inte låta bli att köpa de här tröjorna när jag såg dem. Born together - Friends forever det stämmer så bra in på dessa två. Det är mycket bråk och gnabb men också så mycket kärlek emellan dem. De är varandras tryggheter.

 

Igår var det äntligen dags för Tuva att få testa på gympa och hon sken som en sol i två timmar. Älskar att se henne så lycklig. Hon fick massor av beröm av ledarna och hon vill väldigt gärna fortsätta och självklart ska hon få göra det.

 

Jag är trött och sliten. Sover dåligt och tycker att jag har ont i huvudet mest hela tiden. Det har varit alldeles för mycket nu ett tag och jag har ju så lätt för att trilla ner i ångestträsket. På lördag är det avslutning på fotbollen för Tuva och Elliot och sen kommer det vara lugnt i alla fall på den fronten ett tag. Tills inomhussäsongen börjar om ca en månad kommer det bara vara Tuvas gympa. Det är skönt för Roy kommer jobba iväg nu två veckor framöver och jag känner att det är fullt upp att hinna med utan aktiviteter. Sen har vi ju flytten också och jag ligger bra till med packningen. Har redan packat ett antal kartonger med sånt som vi inte behöver använda innan flytten. Men ja, jag är ju en prestationsprinsessa och jag har en förmåga att stressa upp mig över det mesta! ANDAS!

 





Livet

 

Livet som passerar... Känslor, svek, lögner. Älska, glömma och förlåta. Acceptera att vi kommer från olika världar och har olika förutsättningar och värderingar. Vända det jobbiga till något positivt, jobba åt samma håll. Komma fram till vad som är okej för oss. Kommunikation är det viktigaste vi har om vi ska få det att funka. Tillit, våga lita på varandra. Våga lita på att man inte blir sårad återigen. Våga säga vad man känner och tänker. Finnas där för varandra i alla känslor, alla dagar. Få två familjer att bli en, ingen ska känna sig utanför. Stötta ledsna och vilsna barn, få alla att må bra. Att inte gå sönder när man saknar eller när man blir sårad.
Få det att gå ihop med jobb, träningar, läxor, allt som ska göras i hemmet och kanske få lite tid över till att vårda varandra.

Sakna, älska, gråta, njuta, skratta, skälla, planera, stressa, prata, lyssna, förstå, stötta, vägleda. LIVET!

Trött ända in i själen

 

Världens finaste, tokigaste unge!

 

Ni vet den där känslan när man vet att man ska vara ifrån den man älskar i alldeles för många dagar. Den känslan som gör att man inte vill släppa varandra, den som gör att man somnar alldeles för sent för att man ligger och pratar ända in i det sista. Roy har åkt iväg idag igen och igår hade vi båda den känslan av ångest och saknad redan innan vi lämnade varandra och det gjorde att vi sov alldeles för lite i natt.

 

Det har varit en helg med på tok för mycket känslor. Det är tyvärr inget jag kan gå in på närmare men det har varit en tuff helg. Jag hoppas att vi ska ta oss igenom detta tillsammans och att vi ska komma ut på andra sidan starkare än någonsin. Det är så mycket som ska falla på plats och vi har mycket att kämpa för och jag hoppas att vi tar oss igenom detta trots alla hinder på vägen.

 

Ja jag är trött ända in i själen, det har varit på tok för mycket känslostormar i det sista. Nu laddar jag för ännu en vecka utan Roy och jag biter ihop. Som tur är så är det bara Tuva som har träning den här veckan så vi ska nog få vardagen att gå ihop utan allt för mycket stress.

 



Helgen som försvann

 

Den här vackra pojken är hemma med feber och hosta idag

 

Kanske beror det på att han spelade fyra fotbollsmatcher igår och blev svettig i ett väder som bjöd både på sol, regn och lite blåst. Eller så är han smittad av syrran som redan förra veckan började med en hemsk hosta så att hon har fått inhalera hela helgen. Hur som helst så går det ju som tur över. Prinsen är hos pappa och det gör alltid lite extra ont att inte ha dem nära när de är sjuka.

 

Tuva hade kalas hemma i lördags men det var lugnt för det var tyvärr bara tre stycken av sju bjudna som kunde komma. Lite mer livat var det hemma hos Glenn där Elliot hade sitt kalas för åtta stycken hungriga och vilda killar. Det hade gått åt många våfflor och kladdkakor. Efter kalaset följde både Tuva och Dexter med hem till finaste vännerna i Mellbystrand så Roy och jag blev barnfria helt plötsligt. Kvällen spenderades med vänner och sen blev det en runda på stan för Roy medans jag åkte hem och sov. Igår var det som sagt fotboll för Elliot och de två som hade spenderat natten i Mellbystrand skulle hämtas. Tuva överlämnades till pappa vid fotbollsplanen och sen åkte vi andra och handlade kläder till Cassandra och fotbollsutrustning till Dexter som också har börjat spela fotboll.

 

På kvällen var vi och tittade på ett helt fantastiskt hus som ska hyras ut under två års tid. Och ja det hade varit perfekt för oss, vi hade verkligen kunnat känna oss som hemma där men tyvärr ligger det fel. Vi måste tänka på att få ihop logistiken med barn som går i skolan och tränar på en helt annan sida av stan. Jag som är mycket ensam hemma hade inte fått ihop det med hämtningar och lämningar tyvärr. Vi letar efter något som är lite större än det vi har idag och gärna lite billigare eftersom vi betalar sjukt mycket för vår lägenhet.

 

Helgen försvann i ett nafs och jag är om möjligt ännu tröttare idag än jag någonsin har varit. Roy åkte iväg till Norrköping idag men han kommer hem igen redan i morgon. Så när han kommer hem i morgon checkar jag ut husmorsrollen i alla fall fram till fredag när Tuva och Elliot kommer hem igen.

 

 

 



Äntligen helg

 

Det ska visst bli fint väder i helgen så förhoppningsvis kan vi spendera lite tid på balkongen

 

Efter en vecka som har känts lika lång som en landningsbana ska det bli skönt med lite helg. Tuva och Elliot går till pappa efter skolan idag men i morgon ska Tuva ha sitt födelsedagskalas hos oss och på söndag har Elliot fotbollsmatcher igen så vi kommer att ses och kramas i helgen.

 

I övrigt ska jag tillbringa helgen med att försöka andas och njuta med min älskade man som kommer hem idag. Nästa vecka är han "bara" borta måndag och tisdag.

 

 

 

Det är bara att bita ihop

 

 

När livet rusar på alldeles för fort och man inte hinner njuta av det man har omkring sig säger kroppen ifrån. Jag har ju varit där innan och har så lätt för att trilla dit gång på gång igen. Att oroa sig, ha dåligt samvete, stressa, inte sova och vända ut och in på sig själv för att andra ska må bra gör att ens eget mående till slut får sig en törn. Men det är bara att bita ihop och kämpa på. Jag har tagit mig igenom det innan så jag kan göra det igen. Det är ju livet som passerar och jag ska inte klaga, det finns alltid de som har det värre. Jag har en man som älskar mig över allt annat och jag har fyra helt fantastiska barn som jag är så grymt stolt över.

 



Sista gången

 

Det bästa som har hänt mig, kärleken till dessa två går inte att beskriva med ord

 

I morse var det sista gången jag körde de här två till fritids. Till hösten ska de börja gå hem efter skolan vilket innebär på våra veckor att de får skolskjuts till och från skolan. Tiden går så fort och ibland vill jag bara stoppa den. Båda två har växt så otroligt mycket den senaste tiden både fysiskt och psykiskt. Jag är så stolt över dem båda för att de har tagit sig igenom det sista ett och ett halvt året efter skilsmässan så bra som de har gjort. Elliot saknade pappa väldigt mycket häromdagen så igår var han hos pappa och sov där tills idag trots att han egentligen är hos mig. Jag är fortfarande lika glad för att Glenn och jag har en helt fantastisk relation och kommunikation. Det viktigaste för oss båda är att barnen mår bra.

 

Nu har vi sommaren framför oss och nästa helg påbörjar Tuva och Elliot sitt sommarlov med att flyga upp till Stockholm för att spendera en vecka hos världens bästa mormor och morfar. Sen kommer de vara växelvis hos mig och hos Glenn och totalt får de sju veckors sommarlov innan skolan drar igång igen i höst.

 

Jag går på semester om två veckor och kommer sen vara ledig i fyra veckor. Tyvärr blir det inte så mycket semester för Roy i sommar men vi ska i alla fall iväg till Kolmården i två dagar och detta kombinerar vi med några dagar i Stockholm. Resten av tiden ska jag försöka underhålla barnen så jag hoppas på fint väder så att vi kan sola och bada massor.

 

Bloggen då, vad händer med den? Inläggen duggar ju inte direkt tätt här just nu. Jag kommer ha den kvar, den är helt fantastisk att ha som en dagbok och titta tillbaka i. Dock kommer det nog fortsätta så här med väldigt sporadiska inlägg då och då.

 

Jag önskar Dig en helt FANTASTISK SOMMAR med massor av sol, bad och KÄRLEK!

 

 

När man inte har kontroll

Älskar ljuset som flödar in i vårt vardagsrum

Att vara en kontrollmänniska och inte ha kontroll är tufft. Att inte veta vad som händer, att inte kunna planera och ha koll på vad som sker i framtiden är väldigt stressande. Att upptill detta vara mycket ensam hemma med allt ansvar för barn och hem trissar upp mitt kontrollbehov ännu mer. Jag blir ännu mer nitisk när det gäller städ och tvätt. Att få höra att man måste släppa på kontrollen när ångesten bankar i bröstet så att man tror att hela kroppen ska sprängas hjälper inte. Det ökar bara på den. Jag VET att jag måste släppa, jag VET att jag inte kan påverka framtiden. Jag VET att det blir som det blir och att jag måste acceptera det jag inte kan förändra men det är lättare sagt än gjort att bara släppa.

Livet snurrar på i en rasande fart och det är verkligen ett pussel att få ihop allt med jobb, hämtningar, lämningar, handling, matlagning, städ, tvätt och medling mellan barn. Nu ska även de tre små börja spela fotboll och som det verkar nu så är det träning på olika dagar vilket betyder skjuts till träningar 5 dagar i veckan varav mina två ska träna i Oskarström. Men det går med lite vilja och lite planering.

Tyvärr har jag trillat ner i ångestträsket igen och jag kämpar på. Jag vet ju att det inte är farligt, att jag inte kommer dö när ångesten bankar på i bröstet fast det känns så just då. Det är ju inte så länge sen jag mådde dåligt sist och det behövs nog tyvärr inte så mycket för att kroppen ska säga ifrån igen.

Nu är Roy borta även den här veckan men sen hoppas jag på att få ha honom hemma ett tag så att jag kan känna att jag kan släppa lite och ta igen mig. Han är mitt allt, min klippa, min trygghet som jag älskar över allt annat.

 

 

Acceptera det jag inte kan förändra

Jag har sagt det innan och jag säger det igen: skilsmässan är det bästa som jag har gjort i mitt liv. Missförstå mig rätt. Men varken Glenn eller jag var lyckliga och att vi tog tag i det när vi gjorde det har ju idag gjort vår skilsmässa till en lycklig sådan om man nu kan säga så. Trots månader av tårar och smärta så är jag idag så mycket starkare och jag är genuint lycklig. Det enda som känns så fel är ju så klart att jag inte får ha mina barn hos mig hela tiden. Jag hatar varannan fredag när jag vet att jag ska vara ifrån dem en hel vecka. Jag vet att de har det bra hos pappa men det gör ändå så ont i mig. Men jag vet också att jag bara kan acceptera att det är så här nu, det gör ju inte saknaden mindre men det är ingen idé att gräva ner sig. Jag måste försöka njuta desto mer den tiden de är hos oss.

 

Idag är det den fredagen när de kommer hem igen och idag sprudlar jag av glädje, jag längtar så tills jag kommer till fritids om bara några timmar och får krama dem igen. I helgen ska vi klä granen och Tuva och Elliot har önskat sig en vit gran så den är inköpt. Vi ska redan ikväll griljera en julskinka som vi ska mumsa på i helgen och om jag känner min tös rätt så kommer hon äta skinka tills det sprutar ur öronen på henne. Vi ska ta en tur till biblioteket och lämna tillbaka lite böcker och vi ska förhoppningsvis få in vår bänkskiva som vi har beställt och som ska bli vårt nya matbord.

 

Barnen går på ledighet idag och de är lediga i tre hela veckor. Roy och jag kommer jobba om varandra lite och vi kommer också vara lediga lite tillsammans. Julafton ska firas hemma hos oss tillsammans med Roys fina familj. Vi blir fjorton stycken och det ska bli så mysigt. Nyår tänker vi fira i Stockholm tillsammans med mina föräldrar.

 

Nu ser jag fram emot lite ledighet med massor av tid med de jag älskar mest av allt!

 



Tacksam

 

Tack för alla meddelanden, kommentarer och sms. Det visar sig att det är fler som har varit med om samma sak. Ja jag blev livrädd. Jag hann tänka det värsta. Men nu har något hänt, det har blivit vackrare mer att njuta av och gott om tacksamhet. Det har satt perspektiv på livet.

 

Idag blir det pappavecka igen och självklart kommer jag sakna mina älskade barn precis lika mycket som innan men jag känner en sån oerhörd tacksamhet för att jag har dem i mitt liv. Jag är så tacksam för att jag får se dem växa upp. Jag ser fram emot att se dem ta studenten, kanske gifta sig och skaffa barn! Tänk om jag hade missat allt det?

 

Jag är så tacksam för att jag har hittat mannen i mitt liv och att jag får leva med honom och hans barn. Vi har sagt att vi ska bli gamla ihop och det ska vi banne mig bli också. Det finns ingen som får mig att känna som han, han gör mig hel. Han är i mina ögon den vackraste och snällaste mannen på jorden. Nu är det vår tur att vara lyckliga. Att få ge varandra kärlek, skämma bort varandra. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag är så tacksam för att han älskar mig lika mycket tillbaka.

 

Nu ska jag NJUTA av LIVET

 

Så glad och lättad

 

För några veckor sen kände jag att jag var öm i ena bröstet och när jag kände efter så hittade jag en knöl som jag inte har känt innan. Vilken skräck! Det första som dyker upp i huvudet är ju så klart cancer. Jag tänkte att det kommer säkert försvinna och försökte inte tänka på det. Men min älskade man har varit på mig och bett mig kolla upp det. I måndags beställde jag tid hos min läkare på vårdcentralen och hon kände också att det var något. Hon kunde dock inte säga vad det var utan hon skickade en remiss till mammografi. Då blev det genast så mycket verkligare och mycket mer läskigt. Tankarna har varit många och tårarna har flödat sen i måndags. Jag har sovit illa och haft sån ångest. Som tur var fick jag komma på mammografi redan idag och allt visade sig se BRA ut. Det var bara en körtel eller en fettknöl. Idag ska jag fira LIVET! Jag är så lättad att jag just nu inte vet vart jag ska ta vägen.

 

Nu ska jag ta vara på dagen för detta var verkligen ett skrämselskott för mig. TACK till mina fina vänner och min fina familj som har stöttat mig de här dagarna. Och världens största TACK till världens finaste man som lovade mig att han skulle stå vid min sida om det visade sig vara det värsta. Jag vet att vi hade tagit oss igenom det men nu ska vi fira livet istället. Nu kan vi äntligen slappna av och njuta av varandra och vårda vår KÄRLEK! Älskar dig över allt annat!

 



Så mycket känslor och tankar

 

 

Ja det snurrar i mitt huvud. Tankarna är som ett virrvarr där uppe och jag är livrädd. Jag vet att man inte ska måla fan på väggen men ibland är det svårt att stoppa tankarna. Jag har fått en väckarklocka att ta vara på livet och njuta av stunden. Om detta visar sig vara falskt alarm så ska jag bli så mycket bättre på att vara och njuta. Jag ska njuta av mina barn och alla andra som jag älskar som finns här för mig. Jag är så tacksam för mina fina vänner som stöttar och för min underbara familj. Inte minst är jag tacksam för att jag har hittat en man som älskar mig villkorslöst och som jag vet mår lika dåligt som mig just nu. Men vad som än händer så ska vi ta oss igenom det här.

 



Jag gör allt för mina barn

Jag har valt att vara öppen här i bloggen, detta är min ventil. Mitt sätt att få ut mina känslor. Jag vet att allt jag skriver här och delar på Facebook är öppet för alla. Jag kan välja att låsa bloggen och välja vilka som får läsa här. Men jag vill inte det. Jag är medveten om att vem som helst kan läsa här.

Under det här året som har gått sen skilsmässan har jag varit väldigt noga med att inte smutskasta någon. Jag har bara lyckönskat och skrivit att jag vill väl. Jag har inte lämnat ut allt som har hänt av respekt. Jag vet att mina barn kan läsa här inne. Därför väljer jag bara att skriva sånt som jag vill att de ska få veta om. Jag blev igår påhoppad efter mitt inlägg angående att jag inte får ringa till barnen varje dag när de inte är hos mig. Detta är något jag kommer tala om för barnen, jag måste ju få förklara för dem varför jag inte längre hör av mig till dem som jag alltid har gjort innan. Jag tycker inte att det är att smutskasta när jag bara talar om sanningen för dem.

Jag älskar mina barn över allt annat och jag skulle kunna gå över lik för dem. Jag har funnits där för dem 24/7 under deras första sju år i livet. Jag har gått upp med dem varje tidig morgon och jag har vakat med dem varenda sjukdomsnatt. Jag vill självklart inte såra dem och jag vill absolut inte dra in dem i några eventuella tvister mellan mig och deras pappa. Jag skulle aldrig försöka vända dem emot honom. Som jag skrev igår så tycker jag att de har lika stor rätt till båda sina föräldrar.

Vet egentligen inte varför jag förklarar mig. Kanske är det för att det sårar mig otroligt mycket när jag får höra att jag inte beter mig som en vuxen och att jag inte är en bra mamma. Man får gärna tycka och tänka men döm inte någon innan du vet hela sanningen.

Snart är den slut

Veckan har känts lite som en transportsträcka. Roy har ju som sagt varit iväg hela veckan och det blir ju en del att ta i när man är ensam hemma med barnen. Tuva och Elliot ska ju som sagt lämnas och hämtas i Oskarström varje dag och Dexter ska lämnas och hämtas i stan. Och så är det ju tvätt, städ, mat och sånt som hör vardagen till. Jag som är förkyld har inte varit på något toppenhumör i veckan och tålamodet har inte varit det bästa. Mamman har fått några bryt när de tre raringarna på bilden har testat mina gränser. Men igår hade vi en mysig date på bio då vi såg Lassemajas detektivbyrå. Ikväll är det sista kvällen innan det blir dags för pappavecka igen. Usch jag känner redan hur det börjar svida i magen av längtan efter dem. Så ikväll får vi mysa ordentligt i soffan innan de ska lägga sig. I morgon kommer också min älskling hem igen efter att ha varit borta sen i måndags. Åh vad jag längtar efter honom, saknar så att få somna med hans armar om mig.

 



Ett år och så mycket som har hänt

 

Det sista året har jag växt otroligt mycket som människa

 

Idag är det ett år sen Glenn och jag släppte bomben om vår skilsmässa. Jag förstår att det kom som en chock för många eftersom vi utåt sett såg ut att vara det perfekta paret. Men allt var ju bara en yta.

Vi var inte lyckliga tillsammans. Vi utvecklades tillsammans men vid sidan om varandra och inte med varandra. Vi levde som ett par utåt men på insidan kände vi oss båda så ensamma.

Vi kämpade så länge för att bli en familj men eftersom vi inte kunde prata med varandra så tappade vi bort varandra i kampen.

 

De flesta av våra vänner stöttade oss i vårt beslut men vissa ifrågasatte och vissa tog till och med avstånd. Vissa har försvunnit under resans gång och jag förstår att det är svårt att veta hur man ska bete sig nu när vi båda har träffat varsin ny partner. Och att jag har träffat en ny partner som har levt ett tidigare liv utanför samhällets normer har fått några fler att försvinna. Det är sorgligt att det blir så men jag antar att det är livets gång.

 

Det var inget beslut vi tog över en natt, det hade legat länge och grott. När vi väl vågade ta beslutet, när vi väl vågade sätta ord på våra känslor var det en lättnad för oss båda. Sen har vi bearbetat skilsmässan på helt olika sätt. För mig var det några helt otroligt tuffa månader som följde. Det var massor av smärta, tårar, sorg, ilska och ångest. Jag kämpade på men jag tog mig igenom det med en vilja av stål och jag tog mig ut på andra sidan så mycket starkare. Glenn och jag har i stort sett hela tiden varit vänner. Om det finns något som man kan kalla för en lycklig skilsmässa så är det nog så vi kan kalla vår. Vi pratar i stort sett varje dag med varandra. Vi har ju två stycken mirakel som för alltid kommer länka oss samman. Ingen tjänar ju på att vi blir ovänner. Glenn kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, han kommer ju alltid vara pappa till mina barn.

 

Roy och jag träffades ganska tidigt efter skilsmässan. Men vi hade en ganska så trasslig start. Det tog ett tag innan vi förstod att vi var ämnade för varandra. Men han har funnits med och stöttat mig och det är nog därför han känner mig så bra. Vi träffades när jag var så långt ner jag bara kunde komma. Det är därför han idag kan läsa mig som en öppen bok.

 

Och ja Roy har tidigare levt ett liv på glid. Det är ingen hemlighet och jag vet att folk pratar om oss. Jag vet att det snackas skit bakom vår rygg på grund av detta. När jag lärde känna honom hade han lagt detta liv bakom sig. Jag har lärt känna en man med det största hjärtat, en man som har så mycket kärlek att ge till dem som han har runtomkring sig. Jag dömer inte honom för något han har gjort innan vi träffades. Han gör mig idag till den lyckligaste kvinnan på jorden, han älskar mig mer än jag tror att jag förtjänar. Vi ger varandra så mycket kärlek och vi båda två mår idag bättre än någonsin. Att leva tillsammans med någon man kan skratta med, någon som flera gånger om dagen säger hur mycket han älskar mig och någon som ger mig så mycket trygghet får mig att känna mig hel.

 

Ja trots att det sista året har varit det tuffaste i mitt liv så har det varit det bästa. Det finns ju inget ont som inte har något gott med sig. Jag har tagit mig ur ett destruktivt förhållande och idag lever jag istället i ett lyckligt förhållande med massor av kärlek. Jag har verkligen växt som människa det här året, jag vet att jag fortfarande har mycket att jobba på men tillsammans med världens bästa man ska jag nog ta mig igenom det också.