Tramsiga unge

I lördags kväll var det fotbollscup med den här snygga tjejen! Bad om att få ta ett kort på henne där hon såg normal ut men normal finns inte på henne just nu.

Eller här lyckades jag faktiskt få till ett fint kort både på henne och brorsan.

Man blir ju som man umgås och inte ens jag kan sköta mig när kameran kommer fram så jag ska kanske inte säga något. Cupen var sent på kvällen. Här hade Tuva spelat sin sista match och duschat och vi satt och väntade på prisutdelning.

Nu på lördag är det Elliots tur att spela cup och det blir lika sent om inte ännu senare,
härligt att vara fotbollsmorsa.

Nu är det vardag igen och Roy är iväg och jobbar. Det flyter inte riktigt på som det ska där hemma och det tar musten ur hela familjen just nu. Men det är väl bara att bita ihop och kämpa på.

Flytt

Jag älskar vår lägenhet,

med den öppna planlösningen och ljuset som flödar in så kan man inte göra annat

 

 

Har många gånger tänkt att jag ska göra ett inlägg här men det har liksom inte blivit något. Orden har fastnat mellan hjärnan och tangentbordet. Jag älskar att ha min blogg att titta tillbaka i, se barnens utveckling och även läsa om min egen resa de sista åren. Jag tycker om att sätta ord på mina tankar och känslor. Tyvärr har detta avtagit lite på grund av att jag har fått ta emot en hel del tråkiga kommentarer de sista månaderna. Detta gör att jag känner mig begränsad i vad jag kan skriva och lägga upp här på bloggen. Vi får se vad som händer, kanske kommer lusten tillbaka eller så gör den inte det.

 

Vi har en längre tid letat efter ett större boende så att även Tuva och Elliot som idag sover i klädkammaren ska få ett eget "riktigt" rum. Tyvärr är det inte så lätt att hitta större. Tycker det är konstigt att det byggs så lite stora bostäder i dagens samhälle där det är väldigt vanligt med bonusfamiljer. Hur som helst så har vi fått erbjudande om att hyra ett alldeles nybyggt radhus med fyra sovrum en bit utanför Halmstad. Det ligger mitt emellan stan och Oskarström där Tuva och Elliot tränar, går i skolan och där även deras pappa bor. Detta gör så klart logistiken kring dem mycket lättare. Att huset även har en liten trädgård med stenlagd framsida och ett litet trädäck på baksidan är ett stort plus för oss som har saknat att kunna grilla till exempel. Vi har en alldeles fantastiskt stor balkong idag men det är inte riktigt samma sak. Visst trivs vi i stan med närheten till det mesta och vi älskar vår lägenhet med den öppna planlösningen. Kanske är det därför vi tvekar lite då huset är lika stort i kvadratmeter men uppdelat på två plan och med ett rum till. Detta gör ju så klart att vi inte kommer känna den öppna känslan som vi gör i lägenheten idag. Planlösningen i kök och vardagsrum känns mycket trängre i huset och vi har stort huvudbry hur vi ska få plats med matbord, soffa och tv. Men det är I-landsproblem.

Om nu allt går som det ska och vi inte helt tänker om så kommer vi i december flytta igen. Tuva och Elliot kommer få kortare resa till skolan, de som dessutom efter sommaren kommer få börja åka buss. Dexter kommer byta skola och han kommer se skolan hemifrån, idag måste vi köra honom. Jag tror att vardagen kommer bli mycket smidigare för oss när vi flyttar.

 

Annars har hela våren mestadels bestått av fotboll. Det har varit träningar och matcher i en salig röra. Barnen tycker det är roligt och jag är så stolt över dem. Det är så underbart att se vilken sammanhållning de har i lagen och den kamratskapen de får genom fotbollen är verkligen guld värd.

Barnen har gått på sommarlov och på lördag kör vi upp Tuva och Elliot till Stockholm för deras obligatoriska sommarvecka hos världens bästa mormor och morfar. Roy och jag jobbar i två veckor till efter denna och sen tar vi välbehövlig semester. Vi har inget planerat, vi hoppas på fint väder så att vi kan sola och bada.

 



 

 

Bonusfamiljen

 

På SVT går det just nu en serie som heter Bonusfamiljen. Det är en dramaserie som visar en bonusfamiljs olika prövningar och komplikationer.

 

Och det ska gudarna veta att det är inte lätt. Min moster sa till mig en gång för många, många år sen: "träffa aldrig en man som har barn sen ett tidigare förhållande". Idag förstår jag vad hon menar. Jag ångrar ingenting men fy fan på ren svenska vad svårt det är ibland.

 

Dina och mina barn, orättvisor, två barn på heltid, två varannan vecka. Alla ska känna sig lika välkomna, hemma och älskade. Ex som antingen är helt fantastiska och ställer upp eller ex som inte alls finns där förutom när det ska hotas och snackas skit. En replik i ovan nämnda serie fastnade hos mig: Man ska gifta sig med någon som kan bli ett jättebra ex. Jag är så tacksam för att Glenn och jag fortfarande är så bra vänner och att vi båda två vill barnens bästa.

Avundsjuka, rädslor men också så mycket kärlek och skratt. Svidande saknad när barnen inte är hemma, tårar som faller. Viljan att finnas där för sina bonusbarn men utan att ta någon annans plats. Konflikter, att våga sätta gränser för någon annans barn. Olika sätt att uppfostra och hantera det kaos som ibland uppstår. Att våga säga till när man tycker något är fel och att faktiskt också våga lyssna och ta till sig när någon gör det tillbaka. Högtider där man inte är tillsammans. Minnen som man vill men kanske inte vågar berätta om. Känslan av att inte räcka till för alla. Svartsjuka som förstör och komplicerar.  Planering när det gäller de två som bor varannan vecka, att alla ska få vara lika delaktiga i deras liv. Känslan av att missa något viktigt som händer, att inte finnas där.

 

Jag ångrar ingenting, jag har själv valt att ha det så här men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att det skulle vara så svårt. Att det skulle vara så svårt att vara utan mina älskade barn varannan vecka och att det skulle vara så svårt att bilda en ny familj.

 

Serien Bonusfamiljen har fångat allt detta på ett fantastiskt sätt. Jag vet att det är många som har det som vi och om man bara har viljan och kärleken så går det. Jag är stolt över mina fantastiska barn som utan att blinka har tagit detta så bra. De flyttar mellan mig och sin pappa varannan vecka och jag ser hur jobbigt de precis som jag tycker det är med dessa avsked varje vecka men de gör det utan att gnälla. De har accepterat både nya vuxna och bonussyskon i sina liv rakt av. Jag älskar dem mer än ord kan beskriva och samtidigt som jag alltid skulle vilja ha dem hos mig hela tiden så är jag glad och tacksam för att de har sin pappa. Och jag är lika glad och tacksam för att de har sin bonuspappa som jag vet att de älskar och respekterar.

 



Fredag och hjärtat jublar

 

Har länge gått och sneglat på ett brickbord i betong men varit för snål för att köpa det.

Men ibland får man använda hjärnan, jag hade ju både ett brickbord och ett betongfat hemma så när jag kombinerade dessa fick jag ju vad jag ville ha!

 

 

Fredag och idag kommer min älskade man hem. Det blev inte alls så som vi hade tänkt oss med hans jobb. Det har blivit bra mycket mer resor än vad vi trodde. Det är tunga veckor för mig när han är iväg och jag får ta allt på hemmaplan. Nu har han varit iväg i fyra veckor i rad (kommer som tur var är hem över helgerna) och han ska vara iväg även nästa vecka. Just nu känns det som att jag går på knäna, jag känner mig så ensam och längtar sjukt mycket efter honom när han är iväg. Jag får bita ihop även nästa vecka och hoppas att jag får ha honom hemma ett tag sen.

 

Idag kommer även mina fina föräldrar ner. Ska bli underbart att få krama om dem igen, att bo långt ifrån sin familj är så tråkigt. Några som blev så glada att de skrek av lycka när de fick höra att bästa mormor och morfar kommer är så klart Tuva och Elliot. De kommer hem i morgon efter att ha varit två långa veckor hos Glenn.

 

Nästa vecka kör vardagen igång på riktigt för oss alla. Då är alla igång med skola och jobb igen. Tuva och Elliots träningar har också börjat igen så det blir full fart. Men först ska jag njuta av en helg med hela min familj runt mig. Hjärtat jublar.

 



 

 

Stockholm here we come

 

 

Efter mitt förra inlägg fick jag en del kommentarer på Facebook om att Ni tycker att jag har det så fint hemma. Det värmer naturligtvis att höra. TACK! Nu är det ju som de flesta av Er vet så att jag älskar inredning och att jag kanske är lite pedant (ja det svider att erkänna det men så är det, jag är VÄLDIGT pedant). Hur som helst så ska jag även erkänna att när jag var och tittade på min lägenhet första gången så kändes det inte alls bra. Men jag tänkte att nu får jag göra det bästa av den här situationen. Jag älskar huset som Glenn och jag bodde i. Jag har ju gjort det till vårt. Från det sjuttiotalshuset vi flyttade in i till hur det ser ut idag. Men när vi bestämde oss för att skilja oss kände jag dels att jag inte skulle ha råd att bo där själv plus att jag tycker att det är för stort när man är ensam. Så visst svider det att ha flyttat därifrån till en hyreslägenhet men med tanke på mitt intresse för inredning så har jag nu fått lägenheten att bli till mitt och barnens HEM. Jag hade turen att få nya golv i nästan hela lägenheten när jag flyttade in och det tillsammans med en del målarfärg och lite tapeter lyfte upp den tråkiga lägenheten jag var och tittade på till en riktigt fräsch lägenhet. Sen har jag ju fått in massor av mina inredningsprylar som jag gillar och det har ju gjort stället till mitt. Jag trivs där och jag vet att barnen också gör det.

 

Nog tjatat om det! I eftermiddag efter jobbet bär det av upp mot Stockholm, familjen och gamla vänner! Det ska bli så skönt att få komma iväg lite. Jag vet ju att mamma och pappa alltid skämmer bort oss. Jag ska få träffa min bror och hans fina familj och jag hoppas hinna med att träffa lite gamla vänner som jag saknar. Jag kör hem igen på måndag och barnen stannar tills på fredag nästa vecka då de flyger hem. Så nu står väskorna packade hemma så när jag har slutat jobba kör jag och hämtar barnen, hem och hämtar väskorna, plockar upp två stycken medresenärer som ska åka med oss upp till huvudstaden och sen tutar och kör vi! Jag är så nöjd med min nya bil så idag ska det bli en riktig fröjd att köra de nästan femtio milen.

 

Jag önskar dig en riktigt härlig påsk med massor av gott att äta och tonvis av kärlek!

 



Det går bara runt

Det blev så fint i min hall när jag fick upp det snygga plåtskåpet ifrån Ikea 

som jag fick av mina föräldrar när de var nere sist.

Nu är jag inne på min fjärde förkylning på en och en halv månad. Det går bara runt. Men jag antar att det är min kropps sätt att säga ifrån. Säga att det är bra nu, att jag ska sakta ner på takten, andas och ta hand om mig själv, Det har varit alldeles för mycket de sista månaderna. Jobbiga ångestattacker, miljontals med tårar, jobbiga tankar, alldeles för lite sömn och mat. Men jag försöker verkligen acceptera och blicka framåt nu. Tårarna kommer allt mer sällan och jag känner att jag börjar må bättre och bättre. Jag har alldeles fantastiska vänner runtomkring mig och jag har min familj. Jag ser fram emot min och barnens resa till Stockholm i påsk, jag ser fram emot en vecka på Öland i sommar med mina fantastiska barn och en underbar vän. Jag gläds åt min nya fina bil och jag trivs i mitt nya hem. Jag vet ju innerst inne att det kommer bli bra! Jag ska bara hitta tillbaka till mig själv igen och acceptera att det har blivit så här. 

GRATTIS

 

Min älskade vackra man fyller 38 år idag

 

Idag säger vi GRATTIS till världens bästa och vackraste pappa, vän och man!

 

Vardagen har dragit igång igen på allvar och våra stora fina barn är numera ettagluttare! Det är verkligen helt galet vad tiden går fort!

När blev mina barn så stora? Tycker verkligen inte det är längesen jag hade dem i magen. De är uppdelade i två grupper i sin klass och vi har valt att dela på dem. Jag tror att det är nyttigt för dem. Även om de har olika kompisar så behöver de lite tid ifrån varandra också.

 

Igår när Glenn kom hem åkte jag hem till fina Meekatt och blev bjuden på världens godaste fisksoppa. Det blev massor av skratt och prat innan jag drog mig hemåt igen. Tack fina Du för en härlig kväll! Nästa gång gör vi om det i strandhuset med övernattning och utan barn!

 

Som alla säkert har sett på nyheterna så är det utlyst katastrof i vissa delar av Halland på grund av översvämningar. Vi har tack och lov klarat oss men jag lider verkligen med dem som är drabbade och som har fått fly ifrån sina vattenfyllda hem. Finns det något vi kan göra så säg bara till!

 



Sista lediga dagen

 

Åh det var så underbart att få krama om mina älsklingar igen i fredags

Det var två uppspelta och glada barn som stod och väntade på mig på parkeringen hos mamma och pappa i fredags. Det var så skönt att få krama om dem igen. Vi hade en mysig men intensiv helg i Stockholm med bland annat shopping, restaurangbesök och besök hos min fina bror och hans familj. Igår morse efter frukost var det dags för oss att köra hem igen och gissa om pappa var glad när han fick hem sina två fina barn igen. 

Idag är fritids stängt så jag är ledig. Sista lediga dagen för barnen innan vardagen drar igång även för dem. Tuva ska hem till en kompis efter frukost och Elliot och jag ska in till stan och utföra lite ärenden. Sen får vi se vad resten av dagen har att bjuda på. 

Lycka

 

Idag mår jag som en prinsessa för idag ska jag äntligen få krama mina älskade barn igen! Jag kör upp till Stockholm vid lunchtid och hoppas vara uppe på en fyra-fem timmar. Längtar efter dem så att det gör ont.

 

Ett stort TACK till världens bästa mormor och morfar för att Ni återigen har lagt ner Er själ i Tuva och Elliot. Jag vet att de har haft det underbart och att de har fått nya fina minnen att bära med sig genom livet.

 

I morgon blir det ett besök på Ikea och HM Home, Tuva har fått nya tapeter så nu ska vi piffa i hennes rum. Vi ska även hinna med ett besök hos min fina bror och hans familj under morgondagen. På söndag efter frukost kör vi hemåt igen så att barnen äntligen får komma hem till pappa, Junior och Stella som de så klart också längtar efter.

 

 

Tufft att åka hem

Tiden går fort när man är med sina nära och kära. I morgon är det dags för mig och barnen att köra hem till Halmstad igen. Det är alltid tufft att åka hem men den här gången kommer det nog kännas lite extra tufft! Min älskade pappa ska läggas in på sjukhus i morgon och vi vet inte vad framtiden har att erbjuda oss. Känslan av ovisshet och maktlöshet river just nu i mig och det faktum att jag bor nästan femtio mil bort gör det hela ännu tuffare. Trots detta ska det så klart ändå bli skönt att få komma hem till mim älskade man som har kämpat på med soldäcket där hemma. 

Hur som helst så har vi som vanligt haft det mysigt. Vi har hunnit med shopping, restaurangbesök, middag med min bror och hans fina familj och idag har barnen och mormor varit på bio medan jag träffade två gamla barndomsvänner. Två träffar som innehöll massor av prat och även en hel del skratt och tårar. Jag är så oerhört lyckligt lottad som har så fina vänner både här uppe, hemma i Halmstad och på andra ställen i landet.