När ska det vända?

Stolt pappa med en liten tös

 

Jag vet inte vad det är med min annars så tuffa tjej just nu. Hon gråter i sömnen på nätterna, hon brister ut i gråt flera gånger per dag och varje morgon innan jag ska åka till jobbet vaknar hon och gråter och klamrar sig fast vid mig. Vi har försökt prata med henne och fråga om det är något speciellt som gör att hon är ledsen men det kan hon inte svara på. Tankarna snurrar i huvudet på mig (som den överbeskyddande mamman jag är). Är det något i skolan som gör det? Kompisar? De flesta tjejerna i klassen verkar följa med varandra hem efter skolan men Tuva gör det väldigt, väldigt sällan. Frågar inte någon henne så tar hon inte för sig och då blir hon kvar i skolan.

Är det något sånt som gör att hon är ledsen? Usch jag vet inte vad det är och att se henne ledsen gör ju så ont i mig.

 

Och så har vi Elliots historia med öronen som aldrig verkar ta slut. Sista tiden har han till och från klagat på att han har ont i örat och vi har märkt att hörseln har blivit sämre igen. Vi kan sitta bredvid honom och prata med honom och han reagerar inte ens.

Häromdagen ringde jag till öronkliniken och vi hade en sån tur att vi fick en tid redan idag. Tyvärr så är den klockan elva vilket gör det lite körigt då jag behöver vara på jobbet större delen av dagen. Men som tur är så ställer barnens snälla farmor och farfar upp och hämtar Elliot i skolan, kör in honom till stan där jag möter upp dem, sen väntar de i stan medan vi är och gör ett hörseltest och träffar öronläkaren så att de kan köra tillbaka Elliot till skolan sen. Tack för det! Vi får väl se vad läkaren säger idag. Har vi tur beror detta bara på att Elliot har varit förkyld väldigt länge, har vi otur är det något med röret som sitter kvar i örat. Vi får helt enkelt se vad som sägs idag.