Jag är övertygad om att ett litet syskon hade blivit så älskat i vårt hus. Jag kan erkänna att längtan efter en liten kommer och går även hos mig men eftersom pappan i huset säger blankt nej så har jag ju inget val. Självklart är jag glad och nöjd med att vi trots allt har fått två mirakel. Mot alla odds så är vi ju ändå mamma och pappa. Så min älskade Elliot du får nöja dig med att "bara" vara lillebror.
Nu börjar Glenn känna sig dålig men det var ju ganska så väntat med tanke på hur jag har mått den sista veckan. Tuva är lite snorig och hostig men pigg och glad. Vi kör på så får vi se hur länge de står på benen. Jag hoppas att de slipper den förkylningen som jag har haft i alla fall.
Kram och KÄRLEK!
7 kommentarer:
Ja jag är också glad över mina busar, men de tjatar om syskon, men här är det jag som säger stopp å belägg... iaf nu. Kul med ipad :-D Förkylningarna som härjar nu är inte skoj, jag har fått tummen ur å beställt tid på vd för att ta en odling, att ha ont i halsen i 7 veckor känns inte ok, så jag känner jag vill kolla upp det även om det bara kommer att visa sig att det är ett segt virus antagligen. KRAM KRAM
Jo, svärmor håller jag hårt i, hon är så genomsnäll. Steker plättar till barnen och levererar titt som tätt så de har mellis/middag (De älskar hennes plättar!!!) ställer upp som barnvakt (luran ska vara där i helgen då vi jagar) och är allmänt omtänksam, knappt man vågar säga att nått är fint, för då kommer hon med det elelr ger bort det ;-D Är glad då jag även testat på att ha svärmödrar som jag inte kommit överens med, så jag är verkligen tacksam, långt ifrån en självklarhet, så jag försöker ideligen visa henne hur mycket vi uppskattar henne <3 Även mina föräldrar finns där och avlastar med barn, mat osv, så jag är SÅ GENUINT glad att vi tog beslutet att flytta från staden och hem till våra nära och kära, det sociala skyddsnätet som familjen erbjuder vet jag inte hur jag skulle klara mig utan. Så jag beundrar alla som flyttar och inte har den möjligheten till avlastning. Då är det bra med fina vänner som man kan umgås med, låna varandras barn och äta tillsammans med, det underlättar och sätter guldkant. Nu ska jag fylla på kaffet å överväga om jag har tid att refereea en artikel... KRAM!
Åh! Jag kan ocks tänka mig en till. En liten sladdis. Men jag är så lycklig över de barn jag har så jag känner ingen press, eller hur jag ska uttrycka det.
Mannen säger också blankt nej till fler och det gör mig lite ledsen för även om det inte blir fler barn så vill jag liksom inte att det ska vara så definitivt nej just nu... Måste vara ännu svårare för dig när ni haft svårt för att få barn. Jag kan inte ens tänka tanken på att inte kunna få barn :-(
Ni har ju löst det fint och för varje dag som går så blir jag mer och mer mogen på att donera ägg. Det hade jag inte velat göra för några år sedan men nu när barnen är här så känner jag att jag kan göra en skillnad för andra genom äggdonation. Det sitter lappar på min skola just nu att de söker äggdonatorer eftersom de är så sällsynta.
Skulle du kunna tänka dig att donera ägg?
Stor kram fina Tina!
Så klart så har jag funderingar på de där äggen osm jag ger bort, att det liksom är mitt kött och blod. Samtdigt vill jag inte missunna någon som inte har egna ägg att göra barn på när jag har massvis...
Det är svåra tankar och jag har bollat dem i min egna hjärna i flera år nu. Skönt om jag kan bolla de tankarna med dig!
Har du någon gång funderat på vad som hänt med de ägggen som du donerat? Att de har hamnat i en bra familj osv?
Kram!
Hoppas att det finns någon back up för Glenn om han blir kass i helgen för du kommer ju inte att vara hemma :-)
Stor kram!
Det där med barnlängtan tar nog aldrig slut! På sätt & vis é man ju nöjd med det man har, men det skulle ändå va mysigt med en liten igen! Hoppas de slipper bli allt för dåliga!
KRAM
Ja, svårt att få syskon om mannen inte vill. Kanske han en dag känner annorlunda?
Många kramar!
Skicka en kommentar