Spruta

Barnen var som vanligt superduktiga på BVC igår. Doktorn lyssnade på dem, tittade på ryggen och kände på pulsen i ljumsken. Allt såg och hördes bra ut. Sen var det då dags för sprutan. Tuva anmälde sig som förste man och hon satt i mitt knä. Som väntat sa hon inte ett pip, hon såg helt oberörd ut. När sprutan var tagen frågade hon bara: "får jag ett plåster eller"?

Sen var det då lillebrors tur och han har ju varit nervös över detta i flera veckor nu. Han satte sig också i mitt knä och vi försökte prata med honom så att han inte skulle titta när sprutan sattes. Han tittade inte men blev ändå ledsen när han kände sticket. Han grät en liten stund och vi sa alla till honom att det var ok att gråta. Men det kan ju inte vara lätt när man tycker att det gör ont och man blir ledsen när man har en syster som inte rör en min. Självklart så jämför de sig ju med varandra.

Båda barnen har varit och är fortfarande ömma i armen. De kan ju få feber också men båda var pigga och glada i morse så vi hoppas att de slipper det. Om inte så ringer de hem oss ifrån dagis.

Jag vet inte om det var sprutan som gjorde att barnen har sovit oroligt i natt. Jag har ingen aning om vad klockan var när jag vaknade och hade Tuva på min ena arm, jag har ingen aning om när hon kom till oss. När klockan var tre i natt hörde jag i alla fall att Elliot kom tassande. Jag brukar inte vilja ha dem i sängen eftersom jag inte kan sova då men jag var så trött i natt att jag makade på mig och gjorde plats för Elliot också. Men efter en stund när jag hörde att båda snusade gott gick jag upp och la mig i Elliots säng istället.

Fredag idag och det känns så skönt. Jag är så trött och sliten. Just nu hade jag faktiskt helst velat ha en obokad helg hemma då jag behöver vila. Men i morgon bär det av till Göteborg för en träff med en massa härliga tjejer.

Kram och KÄRLEK!