Häromdagen skrev jag om vår knasiga Tuva och idag tänkte jag berätta om vår otursförföljda kille. Fast jag vet inte om det bara är otur för om han är lite lik sin mamma så kanske det beror mer på klumpighet
Så här ser hans ben ut just nu. Usch det ser ju hemskt ut, folk kanske tror att vi slår honom.
Igår när jag hämtade på dagis hade han precis slagit i pannan i ett staket! Så nu har han ett skrapmärke i pannan också.
Åh min älskade lille kille, du måste vara rädd om dig!
Kram och KÄRLEK!
8 kommentarer:
Men älskade lilla pojk!JÄDRAR va blåmärken!
MEN samt.Tänk så kul han måste ha!
Älskar sista bilden,SÅ fin verkligen!
Bara några dgr kvar till semestern vännen.Weiiii-ho!
KRAM
Den sista bilden är såå fin! Och jag tror att blåmärken och skrapsår hör till när man är liten :-) Bara han håller sig till blåmärken och skrapsår! ;-) Ha en bra dag vännen! Sista Turkietdagen här. Kram
Men killen då! Man måste va rädd om sig!
Kramar
Det där verkar gå i släkten... ;)
Men åh! Hoppas Isak slipper min klumpighet iaf! :)
Sv: Tack!
Ja det är rätt jobbigt att vara i från varandra, men det blir en livstil, efter 7 år tillsammans och levt så här så lär man sig hantera situationen från varandra och man lär sig uppskatta saknaden och längtan efter varandra mera..
Men oj vad blåmärken! Och jag som tycker Saga har många, men där ligger hon i lä :)
Åh vad kul det ska bli med Gbg! Vi tar följe dit va?
Kram kram
Men lilla skrutten då! ♥ Vilken samling han fått ihop. Skönt att det "bara" blivit blåmärken ändå så det inte blivit uppslagna sår som måste rengöras, ajaj.
Stor kram
Skicka en kommentar