Idag går mina varmaste tankar till alla dem som kämpar, väntar och längtar efter att få barn.
Oavsett om det är första barnet, andra eller tredje. Oavsett om de kämpar med IVF, äggdonation, spermiedonation eller på annat sätt. Självklart tänker jag även på dem som väntar på sitt barn ifrån ett annat land.
Jag ska inte trötta ut dig med vår historia, om du inte känner till den kan du läsa om den under kategorin Att inte kunna få barn.
Glenn och jag har fått våra längtansbarn. Att vi hade turen att få två fina friska barn är vi oerhört glada för. Jag ska inte sticka under stolen med att jag gärna hade haft ett barn till. Men med tanke på att det skulle kosta oss en massa pengar och framförallt att det skulle vara väldigt jobbigt psykiskt för oss att försöka få en till så har vi bestämt oss för att det inte blir fler. Men känslorna finns ändå där. När man ser en gravidmage eller när någon nära berättar att de väntar barn så hugger det till i mig av längtan. Jag missunnar inte någon att vara gravid men det gör ändå ont i mig.
Jag har erfarenhet av IVF, äggdonation (jag har själv donerat) och spermiedonation (våra barn kom till genom detta) så har du några frågor är du välkommen att fråga mig. Jag ställer gärna upp och hjälper till om någon har frågor eller funderingar.
Kram och KÄRLEK!
9 kommentarer:
DU är så stark vännen, och livet är så galet orättvist !
Innan jag blev gravid med Viggo ( och började blogga ) Hade jag i princip ingen aning om hur många det faktiskt lider av problemen med att barn inte bara kommer på beställning !
Idag ska jag oxå skänka en tanke till ALLA dem !!
KRAM
Hade ingen aning om den dagen! Ska se om jag får upp ett inlägg om det hos mig med, då jag varit en av de ofrivilligt barnlösa.
Fick också tvillingar via IVF, och känner en längtan efter det tredje men pengarna finns inte..
Tack för att du uppmärksammade dagen!
Ska genast blogga om detta! Och slänger upp en länk.
Tusen kramar fina du!
Jätte fint skrivet min skatt!! Vi är så många som på det ena eller andra sättet har fått smaka på livets orättvisor och samtidigt glädje ämnen. Att inte ge upp är svårt!! I dag är en viktig dag och jag hoppas verkligen att fler vågar vara lika öppna som dig gumman så att vi kan stötta varandra. Du har funnits vid min sida i både svårigheter och bra dagar dom sista åren och jag är så otroligt tacksam för att du finns!! Du är så varm och öppenhjärtad vännen och så fruktansvärt osjälvisk på alla sätt. Jag säger det allt för sällan men du är en stjärna i mina ögon!!!! PUsssss
Ja barn är en gåva man inte ska ta för givet, för som du skriver många kämpar och kämpar för att få uppleva lyckan att en dag bli föräldrer... Här sover barnen efter en lååång dag med uteaktiviteter, jag och maken har satt plant i 6-7 timmar så vi är rätt möra vi med... KRAM till dig å de dina <3
Du ger mig hopp! tack <3
Vad bar skrivit. Tack för att du delar med dig. Förstår att du haft det tufft. Har levt nära både vänner och syster som inte heller kunnat få barn på vanligt sätt. Det är verkligen en sorg. Min syster och svåger har nu adopterat en pojke och är lyckliga föräldrar till en glad och mysig liten son. Lycka!!
Hoppas du får en fin morsdag i morgon!
Kramar
Åh vad fint att du skriver om detta och uppmärksammar dessa stackars..
Massa kramar!!
Ja fy, vad jobbigt. Vi har aldrig haft problem med att få barn, men har vänner som haft svårt. De har fått två barn, precis som ni, med spermiedonation och är helt öppna med det (skönt när det pratas om!!!) och sen kom ett barn till hux flux, 10 år senare. Eftersom mannens spermier var av riktigt dåligt kvalitet så visste man aldrig hur det skulle bli, men det lilla livet ville stanna och är nu en frisk 2-åring... Knepigt sånt där. Snacka om att vända upp och ner på hela ens världsbild. De som trodde att de inte kunde...
Hur som helst så har jag gjort praktik på rmc (reproduktioncmedicinskt centrum) i Malmö och träffade par som inte heller kunde få barn på naturlig väg. ag LED med dem och jag går fortfarande i tankarna om att donera ägg, då jag vet att det är så få som gör det. Att det är en brist på ägg. Men jag är osäker på om jag klarar det rent känslomässigt och jag vill vara 100 på att jag klarar det psykiskt innan jag gör det. Förhoppningsvis kan jag hamna i en sådan psykisk balans att jag kan ta steget snart, men jag är inte där riktigt än.
KRAM!
Skicka en kommentar