Utvecklingsfas

Hörde av en kompis häromdagen att hon hade läst följande: att leva ihop med en 3-4 åring är som att leva med en psykopat! Jag lever med två! Nej så illa är det självklart INTE men just nu är båda barnen inne i någon jobbig fas igen. Fast jag undrar om det inte är så att Tuva egentligen bara hänger på Elliot för att vi inte ska glömma henne. Elliot tar och har alltid tagit väldigt mycket plats. Han är väldigt känslosam och visar det tydligt med gråt, skrik, kramar, pussar. Tuva däremot är mer laidback. Men just nu är Elliot inne i en period där det är extra mycket känslostormar och det känns lite som om Tuva hänger på för att hon också ska få uppmärksamhet. Glenn och jag pratar mycket om det här och vi säger att det måste vara SÅ jobbigt för dem själva. Vi brukar försöka (det är inte alltid det går) hålla oss lugna och prata lugnt med dem och bara ge dem massor med kärlek. Det är inte lätt att vara förälder alla gånger men samtidigt så är det ju så underbart.

Igår fick en mycket god vän till mig en lite pojke. Tyvärr så mår han inte så bra, han ligger på barnavdelningen och får hjälp att andas. Jag vet inte så mycket mer än så då jag bara har fått ett sms. Men mina varmaste tankar går till familjen idag. Jag håller tummarna för att allt kommer att ordna sig. De har redan gått igenom alldeles för mycket och förlorat ett barn.

Kram och KÄRLEK