Vilken natt!

Hade precis somnat när jag vaknar av att Elliot gallskriker. Springer in till honom och hör hur han hostar och har svårt att andas. Han har panik och är jätteledsen. Ropar på Glenn som får hämta hostmedicin. Vi lyckas lugna ner honom så pass att han får i sig hostmedicinen. Han får komma in i vår säng där han ligger och väser. Efter en stund verkar det i alla fall som att han kommer att somna om så vi bestämmer oss för att vi också ska försöka få lite sömn. Men det är inte lätt när man har sitt älskade barn jämte sig som andas tungt. Efter en liten stund får Elliot panik igen och börjar skrika, han sätter sig upp och säger att han har ont i magen. Jag tror i och för sig att det är bröstet han har ont i. Han lugnar ner sig igen. Efter att ha hållt på så i en stund börjar han bli kokhet. Jag sitter upp med honom i sängen och vi öppnar upp dörren så att han ska få frisk luft. Till slut håller det inte längre, jag ringer till sjukvårdsupplysningen och när sköterskan hör hur han låter säger hon åt oss att genast köra in till akuten. Jag klär på mig och packar ihop lite saker medans Glenn klär på Elliot. Vi bestämmer att jag ska åka så får Glenn vara hemma med Tuva. Klockan är halvett när vi sätter oss i bilen. Han får svårare och svårare att andas och jag försöker prata med honom hela tiden för att han inte ska somna ifrån mig. När vi närmar oss sjukhuset kommer det bara små väsanden ifrån honom och till slut faller huvudet ner på honom och jag hör inte längre honom andas. Vilken panik, jag tror aldrig jag har varit så rädd i hela mitt liv. Jag sliter tag i honom och skakar honom och då vaknar han till igen. Som tur är är vi snart framme på akuten. Mirakulöst nog är han mycket piggare när vi kommer in. Kanske beror det på att jag sista biten till sjukhuset öppnade fönstret så att han fick frisk luft. Väl inne på sjukhuset fick vi i alla fall träffa en läkare som beslutar att han ska inhaleras. Han var jätteduktig och protesterade inte ett dugg när han blev inhalerad. Klockan kvart över två var vi hemma igen. Elliot somnade ganska fort om i vår säng med tung andning. Jag hade dock svårare att somna eftersom jag bara låg och lyssnade på hans väsande. Idag har han varit på bra humör och verkat pigg, man hör att han är hes men annars är han helt ok.

I morse fick Tuva gå till dagis, hon var ledsen för att Elliot inte skulle med. Min lilla skrutta. Men jag tyckte att Elliot behövde lite lugn och ro idag. Elliot sover nu men jag ska snart väcka honom så att vi kan hämta hem lillskruttan.

Jag är trött så jag kommer nog somna ovaggad ikväll. Nu hoppas jag att Elliot känns lika pigg i eftermiddag/kväll så att han kan gå till dagis i morgon igen. Och så hoppas jag så klart att vi ska slippa fler såna här kruppanfall.