Längtar

Mamma sitter på jobbet och längtar efter sina små troll. Tänk att man kan älska någon så mycket. Det är en känsla som inte går att beskriva. Tiden går så fort bara. Tycker inte det var längesen jag var gravid. Kommer så väl ihåg känslan när vi fick vårt efterlängtade plus! Efter fyra års kämpande med massor av tårar, smärta och förtvivlan så var det äntligen vår tur. Både jag och Glenn grät glädjetårar och lyckan var total. När vi sen gjorde vårt rutinultraljud fick vi nog vårt livs chock när det visade sig att vi väntade två små. Nu har de iaf hunnit bli 2½ år och de har utvecklats till två starka individer. Jag är så stolt över mina fina, underbara barn.

Men med barn följer den ständiga ångesten. Ångest för att man måste jobba och lämna dem långa dagar på dagis, ångest för att man inte alltid har tålamod med dem och ångest för att man helt enkelt inte är en bra mamma. Men både jag och Glenn är noga med att varje dag tala om för både Tuva och Elliot hur mycket vi älskar dem. Kärlek tror jag inte att någon kan få för mycket av. Jag hoppas att den kärlek vi överöser dem med ska göra dem till kärleksfulla, omtänksamma och fina människor.

Tuva och Elliot: mamma och pappa älskar Er över allt annat! Ni är luften vi andas och vi kan inte leva utan Er!