Acceptera det jag inte kan förändra

Jag har sagt det innan och jag säger det igen: skilsmässan är det bästa som jag har gjort i mitt liv. Missförstå mig rätt. Men varken Glenn eller jag var lyckliga och att vi tog tag i det när vi gjorde det har ju idag gjort vår skilsmässa till en lycklig sådan om man nu kan säga så. Trots månader av tårar och smärta så är jag idag så mycket starkare och jag är genuint lycklig. Det enda som känns så fel är ju så klart att jag inte får ha mina barn hos mig hela tiden. Jag hatar varannan fredag när jag vet att jag ska vara ifrån dem en hel vecka. Jag vet att de har det bra hos pappa men det gör ändå så ont i mig. Men jag vet också att jag bara kan acceptera att det är så här nu, det gör ju inte saknaden mindre men det är ingen idé att gräva ner sig. Jag måste försöka njuta desto mer den tiden de är hos oss.

 

Idag är det den fredagen när de kommer hem igen och idag sprudlar jag av glädje, jag längtar så tills jag kommer till fritids om bara några timmar och får krama dem igen. I helgen ska vi klä granen och Tuva och Elliot har önskat sig en vit gran så den är inköpt. Vi ska redan ikväll griljera en julskinka som vi ska mumsa på i helgen och om jag känner min tös rätt så kommer hon äta skinka tills det sprutar ur öronen på henne. Vi ska ta en tur till biblioteket och lämna tillbaka lite böcker och vi ska förhoppningsvis få in vår bänkskiva som vi har beställt och som ska bli vårt nya matbord.

 

Barnen går på ledighet idag och de är lediga i tre hela veckor. Roy och jag kommer jobba om varandra lite och vi kommer också vara lediga lite tillsammans. Julafton ska firas hemma hos oss tillsammans med Roys fina familj. Vi blir fjorton stycken och det ska bli så mysigt. Nyår tänker vi fira i Stockholm tillsammans med mina föräldrar.

 

Nu ser jag fram emot lite ledighet med massor av tid med de jag älskar mest av allt!