Återigen upplevde jag känslan av maktlöshet. Nu efteråt sitter jag med en stor klump i bröstet och tårarna rinner ner för mina kinder. Jag är så tacksam för våra mirakel.
Jag lider med de som kämpar och längtar och mina varmaste tankar går till dem.
Ge inte upp, en dag är det er tur att bli föräldrar. På ett eller annat sätt. Jag vet att längtan efter ett biologiskt barn är stort, jag vet att blodsband betyder mycket. Men när man har kämpat tillräckligt länge och det inte har gett resultat så är det inte lika viktigt längre, i alla fall så var det inte det för oss. Det är så många som inte känner oss som har kommit fram till oss och sagt att våra barn är lika pappa. När vi får såna kommentarer så ser jag hur Glenn växer. Gener gör dig inte till förälder, det är den som finns där för barnet som är dess mamma eller pappa.
En bild säger mer än tusen ord
Kram och KÄRLEK!
5 kommentarer:
Jag hoppas att det blir vår tur nu... Z är ju för gammal för att få adoptera, så för oss finns ingen plan b...
Kramar
Ni har så fina mirakel.. Och än en gång beundrar ja er enorma kärlek som MÅSTE finnas för att orka gå igenom det ni gått igenom.
Puss
Hej vännen! Här skiner solen i dag så praktikan hade fel som tuär är, har hunnit träna å ska nu bita tag i jobbet igen. Å ang blodsband så är det marginellt kan jag tycka, de värderingar ni ger barnen, den kärlek och värme de får, och sådana saker som gester, kroppsspråk utryck m.m. gör att miljön har större inverkan än arv i många fall, har en adopterad kusin som är snuskit lik sin pappa tack vare just kroppsspråk och uttryck, så NI präglar era underbara ungar. KRAM <3
Du skriver så himla fint vännen!
O jag kunde inte hålla med dig mer.LIDER är bara förnamnet...
Jag läste på en blogg här om dagen.Att 3 ska bli 4 o att ett syskon är det största man kan ge sitt barn.jag började att störtgrina...Det bara högg till i hjärtat.Jag gör vad som helst för Victor men det där vet jag ju inte om vi kan ge honom...O jag vetinte om vi orkar ge oss in i IVF:andet igen.Rent psykiskt...
Ledsen att du fick värsta uppsatsen,men jag tror att du förstår mig.
KÄRLEKtill dig.KRAMAR
Jag känner ett par som adopterat från Kina och jag tycker mig se likheter mellan föräldrarna och barnen även där! Inte så himla konstigt egentligen! Föräldrarna speglar sina barn och de speglar tillbaka - de gör samma miner och "stöps" i sina föräldrars formar och blir alltmer lika dem! Jättegäftigt att se!
Ibland frågar barnen varför de inte ser ut som mamma och pappa och då har de gjort en grej där de kollar allt de har gemensamt istället! Tycker du tar upp ett oerhört viktigt ämne!!! Kram stina
Skicka en kommentar