Sitter återigen med tårarna rinnande. Ser på "Drömmen om ett barn" på TV3 och jag kan känna parens känslor av sorg och uppgivenhet. Jag kommer så väl ihåg hur det kändes. Man pendlade mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Det fälldes så många tårar under de åren vi kämpade. Det finns inga ord som kan beskriva lyckan vi kände när vi äntligen lyckades. Jag är så oerhört tacksam för våra två mirakel. Jag älskar dem över allt annat.
Kram och KÄRLEK!
5 kommentarer:
Klarar du verkligen av att titta på det? Jag gör det inte då..
Massa kramar till Dig vännen!
Vilken lycka att ha ärvda bestick, jag får allt ut å leta på loppis jag ;-D Å jag hoppas du får dina möbler snart på plats så du kan komma i ordning. KRAM <3
Kikar in och önskar dig en underbar fredag!
Kram
Ja det är riktigt jobbigt att titta på det programmet men samtidigt så intressant och spännande att få följa dess par. Vi har ju också gått igenom mycket för att få våra barn så man känner ju för dem. Kramar
Skicka en kommentar