Tankar

Har precis landat på jobbet. Sitter med dagens första kopp te och har en olustig känsla i kroppen. Känns som om jag tjatar just nu om att man ska ta hand om sina nära och kära, att man ska njuta av livet. Men just nu har det hänt en hel del omkring oss som har gjort att jag har börjat tänka så. Självklart ska man inte gå runt och oroa sig hela tiden för att något ska hända. Jag menar bara att man inte ska ta någon för given. Livet kan ändras så fort.

Igår pratade jag med en vän som precis hade fått reda på att hon har fått bröstcancer. Vad säger man? Hur tröstar man? Något jag lärde mig under våra år som vi kämpade för att få barn var i alla fall att man ska finnas där för den som mår dåligt. Många utav våra vänner blev rädda och försvann. Ibland kan jag känna mig tjatig när jag skickar sms eller ringer gång på gång till någon som jag vet mår dåligt. Men jag tror att det är så viktigt att visa att man finns där.

Kram och KÄRLEK!